Det de här personerna har gjort är naturligtvis att missta Darwins gamla slagdänga till teori som att de starkaste överlever, när den faktiskt var formulerad som survival of the fittest. Och även om gymfirmorna gärna framställer konceptet fit som någon som mycket väl ser ut att kunna springa ikapp en mammut, så utgör ju den moderna verkligheten helt andra utmaningar.
Den som är bäst på att föra sina gener vidare kan mycket väl vara en lågintelligent och arbetslös amerikansk flerbarnsmamma som vet att hennes enda framtidsförsäkring är att reproducera. Eller en klen östermalmstant som dedikerat sitt liv åt att vara perfekt hemmafru och mor. Eller en närsynt och socialt hopplös, frånvarande far som knullar med en massa tjejer och gör dem med barn. De kanske inte skulle ha varit så grymma på stenåldern. Men sen när är det egentligen stenåldern som räknas?
Allt medan de fysiskt och intellektuellt mest överlägsna individerna knallar runt och satsar på sig själva och låter bli att skaffa ungar innan det är för sent. Det betyder inte att vi inte utvecklas som art, bara att vi utvecklas i en annan riktning än vad vi hade gjort i en annan värld. Det som är djupt störande med evolutionen står ju still-tesen är naturligtvis just denna Nietzsche-inspirerade idé om att det inte är någon redigt med ett naturligt urval om det inte favoriserar supermänniskor. Som att det är ett hot mot mänskligheten att vi astmatiker, latmaskar och för tidigt födda ens existerar.
Värt att notera är för övrigt att en del forskare hävdar att evolutionen i själva verket går snabbare än någonsin numera, eftersom vi är extremt mycket fler människor på jorden, vilket ger mycket fler mutationer tillfälle att uppstå. Dessutom kan den starka kulturutvecklingen de senaste årtusendena utgöra en miljö som kräver stora anpassningar av individen. Så det finns ingen anledning att förtvivla över en avstannande utveckling, utan istället gott hopp om spännande nya egenskaper som kan gynnas framöver. Själv hoppas jag på öppenhet, humor och empati.
