Vi reste genom Amerika och jublade över varje karikatyr, varje saga vi hittade. Vi klädde ut oss. På mackarma köpte vi surt godis i starka färger. Vi ställde oss upp och hängde ut genom rutan, vi slogs i baksätet tills vi somnade mot varandras axlar. I tre dagar hoppade vi i Stilla Havets vågor. Man kunde inte tröttna.
Sommaren är brev och vykort och flaskpost. Sommaren är full av systrar och bröder. Kuddkrig och kroppskontakt och de första man hör av sig till när man vaknar, de sista man hör av innan man somnar. Att sova bredvid varandra som sillar och se varandras svagheter. Att konkurrera och luras och vinna – jag som är uppväxt utan syskon går i fällorna ideligen.
Vi leker hela tiden. Först hänger vi på en klippvägg, sedan cyklar vi så fort vi kan nerför en alp. Någon har lagt skatter i skogen, med karta och kompass finner vi dem alla – snabbast vinner.
Vi kastar macka, tävlar med barkbåtar och smyger oändligt långsamt på ett murmeldjur. Våra viktigaste verktyg är öppnare och fällkniv. Vi klättrar i träd och hänger i knävecken. Sitter på varsin gren och pratar på ett enkelt sätt om sådant som kunde vara svårt.
Vi cyklar ifrån våra plikter, vi är indianer och svanar. Mitt hår hinner inte torka mellan baden. Det är fyllt av vattenfärger. Vi hoppar från trean och Sara visar hur man dyker baklänges. Om natten sitter vi på klipporna och delar beskedligt på en en öl. Vi dansar i en soffa, pyntar oss med blommor och slår takten på varandras fötter, men blir trötta före klockan ett. Jag sover tyngre och lugnare än jag gjort på femton år.
Mitt jobb är att rita saker. Kontoret är tomt och jag tar av mig skorna och drar upp benen under mig. Jag äter lunch med utsikt. På eftermiddagen går vi tidigare och tar oss till vattnet.
Ibland stiger jag upp till ytan, yrvaken, söker backtracka genom åren. Vem var det jag var? Jag funderar och lägger ihop. Det må vara provocerande banalt. Men det finns faktiskt ingenting som tyder på något annat än att jag är 12 år gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar