Höst på min planet

Julia ska stanna i Tyskland. Åtta månader till av halvhjärtade mail och bristfällig MSN med min bästa vän. En sommar i Dalsland utan mopedfärder till Blåklintsvägen och promenader till Bore Kulle.

En massa svårdefinierade, halvgenomskinliga, undflyende och på samma gång påträngande orsaker har fått tillvaron som runnit lätt genom mina fingrar att plötsligt bli lite tyngre. Det blir ju så ibland. Inget att tala om. Inget särskilt. Bara lite mer sårbar än vanligt. Behöver bara lite mer.

Det är varning för ras
gå så försiktigt du kan
inga tanklösa, menlösa ord
ingen felaktig fras

Det är varning för ras
gå så försiktigt du kan
dina ögon kan krossa min värld
som stenar mot glas

JA jag behöver er, men umgås ni med mig bara för att få en anledning att prata om er själva så är jag inte villig att ge utav min tid. Vänner utan ömsesidigt intresse ger jag inte ett skit för. Så jävla fascinerande är ni inte.

Och lojalitet. Det är underskattat. Ni kan ju testa nån gång, så får ni se.