Jag ringde Julia och berättade om mina tvivel kring allt. De som plötsligt kommit över mig, och gör mig frånvarande, trött och förstämd. Hon var underbar och förstod och berättade om sina och gjorde att allt blev lättare.
Jag berättade om en del av tvivlen för Eva. Hon var så klok som bara en förälder kan vara, och hon gav mig styrka igen.
Jag satte mig i ett träd fullt med gula lönnlöv med Jonatan, och nämde mitt det där litegrann. Han lyssnade och tämjde min osäkerhet för en stund.
Som jag uppskattar er, fantastiska människor! Men när ni inte längre är här kommer allt över mig igen.
1 kommentar:
Åh G! Vad glad jag blir. Inte för att du tvivlar, men för att du finns! Känns bara som att jag kommer att vräka ur massor av högtidliga saker om jag fortsätter min kommentar. But I like you!
Skicka en kommentar