tisdag, november 13, 2012

med ögon känsliga för crap

För 790 riksdaler erhåller man SL-kortet, ni vet den där magiska blå lappen som kan ta en nästan vart man  vill och omedelbart byter ens skämmiga lantisgång mot ett nästan övertygande storstadsklapper. Det är ungefär 40% mer än vad man får betala för dess Göteborgska motsvarighet, och - häpp! - nästan hundringen dyrare än vad det är att obegränsat kava alla New York Citys buss- och tunnelbanelinjer fram under en månads tid.

I priset ingår även att natt som dag bli skriken i ögat av photoshoppad hud och förtvivlat dåliga copys om det man kanske allra minst vill tänka på när man en tidig tisdagsmorgon med fejjan ofrivilligt intryckt i någons våta yllehaldsuk - mustig leverpastej. Jag är tveksam till kommersiella budskap på offentliga platser över huvud taget, men idag blev jag extra till mig, så till den grad att jag nästan trillade ner på spåret för att kunna ge er denna bild:


Det är magasinet Amelia som har renoverat "både utsida och insida", och naturligtvis gärna vill visa upp det med en tidsenlig tjuvtitt på de glossiga sidorna. Det är oklart hur utsidan är förnyad, för där strålar fortfarande en blond amazon med en tandrad rak nog att bruka som vattenpass, tillsammans med tips om hur man får koll på de senaste dieterna, men insidan har uppenbarligen förändrats genom att bli ännu mer världsfrånvänd än vad någon tidigare trodde var möjligt. Detta manifesteras genom en intervju med Ruth Vega Fernandez, en av huvudrollsinnehavarna i högaktuella Call Girl - affischfilm för pågående Stockholms filmfestival och en uppgörelse med en av Sveriges största politiska skandaler, här beskriven som snackisfilmen. Den handlar om Geijeraffären, alltså om hur utsatta minderåriga på 70-talet systematiskt utnyttjades sexuellt och ekonomiskt av högt uppsatta personer med så mycket makt att det hotar att tränga ut mellan skjortknapparna. Hur väljer Amelia att rubriksätta denna intervju?

"Hon får oss att längta tillbaka till 70-talet".

Själv längtar jag till ungefär vilken tidsålder som helst där det är lönsamt att rikta sig till folk i allmänhet och kvinnor i synnerhet med en liten gnutta substans.

Inga kommentarer: