I kollektivtrafiken samlar jag på dem som frimärken.
- Han är ensam och allvarlig. I trettioårsåldern och i min längd, med en excentrisk frisyr och gultonade, superknarkiga solglasögon. En filmfestivalsnatt kämpar han sig fram genom mittgången, antagligen till lika delar på grund av 1) tunnelbanevagnens krängande, 2) sitt haltande, och 3) den utomjordiska kvalitet som präglar hela hans uppenbarelse.
- Tvillingarna på bussen ut till Hellasgården. De ser ut att ha levt ett helt liv bredvid varandra. Mot världen. Nu är de är krökta, gråa i kontrast till det skarpa vintersoljuset utanför, lite häxlika. Till hundratio procent samstämmiga. Den ena har cigarettpaketet, den andra tändaren.
- Mannen på Metron i Paris. Inte ett ljud kommer över hans läppar, men han skakar svagt och oavbrutet. Hela hans kropp ett uttryck av kostsam självkontroll. Att må illa offentligt är bland det värsta som finns. Hans blick är fixerad, koncentrerad, ångestdestillerad. Resan tar aldrig slut.
- På tåget till Linköping, när alla andra släpper ut de andetag de hållit hela veckan, sitter hon rak i ryggen och matchar sin termos med sin finstickade jumper. Som är persikofärgad. Och sen ser jag att hennes turkosfärgade halsduk matchar hennes dito armbandsur. Och gud. Den yttre cirkeln på sagda ur är också persikofärgad!
- Och idag: vid stureplan steg hon på bussen. Med overkligt korkskruvade tantlockar fast i platinablont istället för pensionärsvitt. Med ljusblå ögonskugga, pärlrosa läppar och tjockbottnade glasögon. En päls, naturligtvis, som liksom sväljer henne hel. Hon har en handväska ordentligt i sitt knä och håller den med handskbeklädda händer. Hennes handleder är de sprödaste jag sett, de går att böja av med fotoner. Hon borde vara 82 men huden i hennes ansikte vittnar om att hon inte är en dag över 35. Hon avger ängslan och galenskap.
Jag sätter mig alltid innerst och låter inte min väska ta upp något plats på sätet bredvid. Jag vill alltid lämna plats för äventyet. Även om det kanske finns bättre sätt.
1 kommentar:
Fantastisk syn på kollektivtrafiken. Jag ska försöka ha den i orgon på den överfulla buss 21 i Oslo. Känner jag mig själv så tror jag att det kommer att gå sådär:-)
Skicka en kommentar