rotlös men inte rådlös

I helgen har jag varit på läger! Man får inte vara det så ofta som vuxen. Det är lite synd, för det är en intressant situation det där. Att man förflyttas från sitt revir och inkvarteras med en massa andra lika strandade individer på neutral mark,  där man liksom lotsats, inte behöver ta hand om någon planering eller några beslut, bara jobba på att delta i vad lägret nu går ut på, samt hitta sin plats i gruppen. Allas mentala ålder hamnar lite närmare 14 år. Fast man döljer det genom att skaka hand, ställa frågor och titta i ögonen numera. Vilket i och för sig verkligen bör erkännas som ett framsteg gentemot förstulna blickar och att med list och försiktighet försöka hamna i samma sovsal som de coolaste kidsen.

Hur som helst. Just den här tillställningen var en så kallad politisk grundkurs. Jag har ju utnämnt detta till mitt Politiska År och gått med i Miljöpartiet, dels för att jag ska lära mig vad de jag brukar rösta på faktiskt står för, och dels för att få reda på hur det här himla landet styrs egenligen.

Jag skulle kunna prata länge om hur lyxigt det var att fyra riksdagsledarmöter och talesmän kom och pratade med oss i flera timmar om viktiga frågor, eller hur härligt det var att finna sig i en situation där man sitter i timmar och bara diskuterar diskuterar diskuterar med fullkomligt okända människor utan att det någonsin varken blir ointressant/jolmigt eller aggressivt/dålig stämning. Eller om den uppfriskande folkblandning jag utsatts för genom att på olika sätt medverka i partiet - allt från riktiga skogstomtar till knivskarpa retoriker, allt från tjugonåntingar till farbröder med käpp, jurister och arbetslösa, infödda Stockholmare och norrlänningar. Till exempel är partiet den enda miljö där jag träffar första generationens invandrare.

Men nej, anledningen till att jag delar med mig av detta är för att ingjuta hopp i era hjärtan. Det må vara mycket i den här världen som håller på att gå åt helvete. Men alla de där sakerna som ligger som en orolig klump i din mage. Alla de där frågorna som gnager på ditt samvete, och på ditt förstånd. Alla de där trådarna  som du inte får ihop utan som bara blivit ett trasselnystan i din hjärna.

Det finns folk som i detta nu utformar strategier för att lösa upp dem. Det finns smarta, drivna, engagerade (och ofta förvånansvärt unga!) personer som driver de här frågorna varje dag. Det finns människor som har planer för att försöka fixa det här, och faktiskt verkställer dem. Det går framåt!

Det betyder så klart inte att du kan luta dig tillbaka i din roddbåt och låta den driva mot vattenfallet. Men förtvivla icke! Ta reda på vem som tycker som du. Hjälp dem. Påverka dem. Fråga dem om råd. Om det är något du inte är så är det ensam.