hedersord

Alla vet att fäder bär en initial skepsis gentemot sina döttrars pojkvänner. Att man inte ligger med någons lillasyrra. Och att en riktig man förväntas försvara sin flickväns heder. På samma sätt har min egen far i detalj beskrivit vad han skulle göra med den man som våldtog mig (binda fast honom på en åker och varje dag skära bort en kroppsdel, om jag minns rätt), och är ytterst oentusiastisk inför det faktum att jag träffar en 12 år äldre man.

Naturligtvis förstår jag att detta bottnar i kärlek (och jag älskar dig tillbaka, pappa!), men det är inte desto mindre problematiskt. För känner man behovet att skydda någon, så är den naturliga följden att man anser att den personen inte är förmögen att skydda sig själv. Det är enligt samma logik fäder lämnar över sina döttrar som ägodelar till blivande makar vid vigseln, och är resterna av ett system där kvinnor för bara 150 år sedan inte kunde bli myndiga.

Själv har jag varit myndig i nästan tio år. Vi vuxna kvinnor kan vara presidenter, företagsledare, familjeförsörjare och triathleter. Det är klart att vi klarar av att veta vad vill och ta konsekvenserna av det. Precis som våra bröder kan vi ta ansvar för våra egna dumma beslut och eventuella krossade hjärtan.

Med detta sagt förstår jag att både lagstadgad och praktisk rätt ser olika ut på olika platser i världen, och vet att det tyvärr finns många skäl till att kvinnor kan behöva stöd och beskydd, till exempel i form av kvinnojourer. Det jag vänder mig emot är den struktur där förväntningarna på vuxna kvinnor är att de inte är förmögna att veta sitt eget bästa, och förväntningarna på vuxna män är att deras naturliga tillstånd är att utnyttja kvinnor.

Så om ni verkligen bryr er om era döttrar, systrar och flickvänner - och det är klart att ni gör det - finns det två saker ni kan, och bör, göra:

• Ställ förväntningar på att de klarar av att ta ansvar för sig själva.
• Lär era söner empati, respekt och en schysst människosyn.