Jag minns en alternativ midsommar, i tält på Bore Kulle högt över sjön och med utsikt till oändligheten. Medhavd mat, kompisförälskelse och oanvända samtalsämnen som erövrades ett efter ett.
Nu är hon i Tyskland. Det ska hon fortsätta med, igen.
Jag minns en midsommar i husvagnen på tomten. Efter tre månaders frånvaro från varann visste jag att det speciella fanns kvar och aldrig skulle försvinna. Fast vi hade slitit på O-camp en vecka somnade vi inte förrän i gryningen.
Men nu tycks det där speciella ändå ha gått sönder.
Som i en dröm rör de sig långsamt bort från mig, med varsitt stadigt tag i mitt hjärta. Och jag vet inte vad som är mest taktiskt; att gå och hämta tillbaka det eller att försöka få dem att röra sig mot mig igen. Eller om det kanske är försent. Om den oförstörbara gravitationskraften är bruten. I så fall svävar jag fritt. En liten myra i kosmos.
(Och det gör ont i myran.)
1 kommentar:
Gro, jag kommer att säga något slemmigt nu. Men du är alltid där, även om du kanske inte tror det. Just nu är Elin här. (Därför har jag inte svarat på ditt mail.) Tänker på dig ofta i alla fall.
Skicka en kommentar