I det typiskt förortstorftiga Ryd centrum ser jag en ful, korthårig, medelålders kvinna sitta ensam på en bänk och tomt titta på ingenting utanför för spel- och tobaksaffären. Hon är kraftigt överviktig och det finns rosa-vitt kladd runt hennes halvöppna mun. I handen håller hon en halv skumtomte.
Då tänker jag på när jag och Katta satt i hennes soffa med en låda dylikt godis framför oss häromkvällen, och hur vi drack te och skrattade åt mitt konstiga påfund att doppa skumtomtarna i den varma drycken.
Jag tänker på att jag tror att jag vet precis vad som spelar roll här i tillvaron.
Och på att jag mår dubbelt dåligt; dels för att mitt hjärta kramas ihop vid åsynen av kvinnan på bänken, och dels för att jag känner mig så överlägsen henne.
1 kommentar:
jag blev faktiskt lite upplyst och lättad av kvällen. nedtyngd av tomtarna och pizzan i min mage, men lättad eftersom du faktiskt tänkte och tyckte väldigt mycket som jag, och att jag från en annan part fick höra och övertygas om att det inte finns ett enda rätt för oss här i världen. Tanken är svår att acceptera, men på något sätt är det inte ett lika ångestfyllt ämne att tänka på längre...
sitter med skumtomtarna här, och på något sätt tänker jag på tanen och vill inte äta dem mer...Why Gro..why?? :)
Skicka en kommentar