lördag, september 12, 2009

Jag är normal

Jag är med andra nästan hela tiden och det är bra.

Men på min kammare, vid mina cykelturer och under huden prickar jag av punkterna en efter en:

ensamhet
rastlöshet

oföretagsamhet
ointresse för allt runtomkring
sviktande minne och tankeförmåga
humörsvängningar
irritation
oförmåga att fatta beslut
kraftlöshet
oändlig trötthet

Jag är en i statistiken och det känns väl bra. Tror jag?

Overkligt, overkligt, allt är så overkligt. Jag är helt borttappad.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag finns här och letar rätt på dig, så du inte är borttappad.INGEN kan ersätta Eva, men.... Kram moster Y

Sally sa...

vi ordnar skallgång om det behövs. kram!

Johanna sa...

Gro, man kan krama ett träd. Så kommer det till slut någon som hittar en. kram!

Lina sa...

Jag hittar DIG och Jag finns här för Dig Gro! Kram