Jag helt inne, uppe, omkring mig själv och samtidigt absolut delaktig i varenda millimeter av min omgivning. Jag är helt enkelt så hjälplöst förälskad i världen. Sådär tonårsaktigt förlorad, förtrollad, förskräckt. Futurum är en räcka gyllene staffettpinnar och kroppen fylls med kolsyra bara jag berör dem med tanken. Presens finns helt nära fingertopparna men är inte fullkomligt existerande, imperfekt fyller mig med värme. Allt gör lite ont, svider som papercuts i själen.
Jag vet inte om jag skulle rekommendera att spendera tid med mig, det skulle kunna bli mycket tröttsamt; antingen tidlöst drömmande eller absorberad av nuets enkelhet. Men jag skulle i alla fall berätta för dig att precis allting är möjligt.
Om inte annat har jag en matchande playlist åt er som inte redan tagit del av den:
Och nu far jag till Alabama!
4 kommentarer:
Du skriver så fint och smittar av dig mer dina fjärilar! Tackar för det:) Får dina resebrev av mamma och är mycket fascinerad av dina äventyr!!! Kramar Lina
Tack Lina! Försökte faktiskt lägga in dig på resebrevslistan från början, men upptäckte att jag inte hade din mailadress...
Hej Gro! Vilken underbar blogg du har. Ditt sätt att skriva är helt fantastiskt och jag sitter här med tårar i ögonen och snorar.
Skrattade åt inlägget om den uttagna näspiercingen och kände igen mig. Jag kan inte förmå mej att ta ut min läppiercing, jag har haft den i 11 år så den har blivit ett med mej. Men- jag känner mej lite väl gammal för sånt som piercings men jag älskar det fortfarande så den får hänga med ett tag till =)
Mvh Emma Grenander
Hej Emma, vad kul att du har hittat hit! Och tack så hemskt mycket, din kommentar gör mig glad :) Hoppas allt är bra med dig!
Skicka en kommentar