Jag slängs runt i tunnelbanevagnen av en ovanligt hetsig förare, medan en medresenär med säte lugnt sitter och läser något på sin nook. Det verkar praktiskt, så mycket text i en så liten pryl. Och så mycket skönare för ögonen med en sådan där matt skärm istället för en blank padda. Men ni ska veta att vad de än säger, så är en läsplatta inte alls som en bok.
Jag påstår inte att det ena är bättre eller sämre än det andra, bara att det är en förenkling av bibliska mått att jämställa dem. Har ni varit inne i ett bibliotek? Vet ni hur det doftar där inne? Inte plast, inte bränt, inte elektriskt. En bok och en läsplatta luktar olika. De känns fundamentalt annorlunda i händerna och de hanteras med olika typer av interaktion. Upplevelsen av avancemang och översikt är helt väsensskilda mellan de bägge plattformarna. De känns inte likadana att bära runt på och att bli slagen i huvudet med. De brinner olika bra. De går sönder på olika sätt. I en bok kan man lämna tåravtryck, hundöron, understrykningar, chokladfläckar och anteckningar i marginalen. Man kan signera den och skriva en hälsning i den och rycka ut en särskild sida. Man kan ha den för att jämna ut benens längd hos ett gingligt bord och man kan inte stoppa in mer information än kanske 1000 sidor för då blir den för tung.
De är bägge verktyg för att förmedla ett visst begränsat innehåll skapat av de förenklade, artificiella symboler som kallas skriftspråk. Men en bok faller upp där den har blivit läst som mest. Den berättar en annan historia.
Att jämställa en bok och en läsplatta är en förolämpning mot människan som organism. Det är att reducera oss till en dator, till en kognitiv symbolhanterare som endast mottar väldefinierad indata, manipulerar den efter en regelbok och producerar utdata, utan att ta hänsyn till kontext och miljö. Denna metafor är hemskt, hemskt förlegad inom kognitionsvetenskapen.
Vi är fysiska varelser i lika hög utsträckning som vi är kognitiva. Dessa två kvaliteter är kärleksfullt och oskiljaktigt ihopslingrade. Vi älskar det fysiska, och jag tror att vi längtar efter det i en värld där vi allt mer reduceras till hjärnor i konservburkar. Tycker du att vi är besatta av mat och sex? De är de enda fysiska begär vi tillåts ha kvar.
2 kommentarer:
Hmm, det är väl bara fysiskt på ett annat sätt med läsplatta? Jag tycker de är fantastiska! Kanske inte alltid bättre men det är klart bättre att de finns än att de inte finns!
Jag säger inte att de är sämre än böcker, bara annorlunda. Och ja, läsplattor är i allra högsta gad också fysiska! Det är det som är min poäng. Det är att reducera dess funktion/påverkan/användning till något enbart kognitivt, genom att påstå att läsplattor och böcke rär fullständigt utbytbara, jag vänder mig emot.
Skicka en kommentar