Ibland händer det att man förstår sig själv först genom andras människors uttalande. Det är så fullklottrat och djungellikt överväxt att vara inuti. Man får ingen överblick. Då kan utomstående ögon se en tydligare.
"Det är väl inte din grej att vara sval", kommenterade Bushdave för ett par inlägg sedan. "Du känner väl alltid stora känslor?" undrade Gärningsmannen på samma tema någon gång i våras när jag nyfärdad och med feberblanka ögon orerade lyriskt kring vad ljuva cykelturer i maj gör med ens själsliv. Under en av alla temarinerade kvällar på ämnet hur ska man egentligen hantera sitt liv och varför kan jag inte sluta ställa mig den frågan? i discokollektivet i vintras, sa Sally enkelt "men det är ju din grej att alltid längta någon annanstans, det är en del av din personlighet". Och nu när jag väl flyttat till Stockholm skrev Joejo under en jobbrelaterad debreifsession på gtalk "Är det inte bara Gro som tycker att det är jobbigt att inte ha fullt upp från första veckan? Vanliga människor skulle nog tycka att det var helt normalt".
Och så har vi kloka Charlotta i mitt första kollektiv, som våren 2008 under en diskussion om den här Vargen som jag då höll på att inleda någonting med, sa "du är ju en sån där förhållandeperson". Jag trodde inte mina öron. Jag skrattade. Jag protesterade. Jag? Jag som är en av de mest oberoende människorna jag vet. Jag som jämt tagit beslut om långresor och flyttar och framtidsplaner helt utan hänsyn till min aktuella relation. För ja, i modern tid har det ju i och för sig alltid funnits en relation. Men ändå. Ren slump. Ren tur. Bra killar.
Nu har jag inlett mitt första distansförhållande och jag trodde det var lugnt, eftersom vi ändå har fullt upp på varsitt håll, har umgåtts måttligt när vi bott i samma stad och aldrig ens velat bo ihop. Nu håller alla jävlar plötsligt handen på stan. Nu är veckan ett enda långt andetag. Nu känns min vardag fullkomligt meningslös när den är helt oavhängig någon annans. Nu vaknar jag varje morgon och tänker "fem dagar kvar". Fyra dagar. Tre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar