Det känns konstigt att alla går runt och bara är...normala. Det är klart att de är. Det SKA de vara. Men orkar man inte vara glad och på och med är det ingen som ser en, eller tycker om en. Fast man kanske behöver det mest just då. Just nu. Och då blir allt bara ännu värre och så blir man ännu ledsnare och därmed tråkigare, och hamnar definitivt utanför. Då finns det bara skit kvar.
Det är ju inte som om någon kan göra något för att förändra sakernas tillstånd. Det finns inga ord eller handlingar som kan ta bort orsaken till hur jag mår; och det finns heller ingen anledning att diskutera saken. Men man kan alltid mota bort, lysa upp och göra nuet bra. Man kan alltid se lite mer. Man kan alltid vara lite vänligare. Snälla ni, det behövs faktiskt.
onsdag, januari 31, 2007
onsdag, januari 24, 2007
Människorna och natten (del 1)
Efter en ovanligt trevlig tisdagsnatt i HG:s pub, och en städöl som var gemytlig på alla sätt, står jag och min kollega David och pratar utanför Alléns parkering. Klockan närmar sig kvart i fem på morgonen och natten är fortfarande alldeles svart, men snöns nya, tunna täcke lyser vitt. Allt är lugnt. Eller är det det?
Till vår förvåning ser vi människor stöka runt i flera av de upplysta studentköken. Diska, laga mat, såndant man gör i kök. Vi säger adjö och jag beger mig hemåt till min säng, som ytterligare en stund blir en ö av ljus medan "Pappan och havet" läser mig trött. Jag hör ljud omkring mig. Faktum är att hela huset tycks sjuda av dem, på ett mycket lågmält sätt. Kranar spolar i våningen under. På min vänstra sida är en TV påslagen. Till höger om mig lyssnar någon på nattmusik. Snett ovanför vandrar någon omkring i sitt rum. Men det är stillsamma ljud. Inga utbytesstudenter som firar av nattens sista timmar efter en fartfylld tisdagskväll. Inga bråk, inget sex, inga ansträngande aktiviteter.
Bara vanliga människor, som av olika anledningar använder vargtimmarna av sina liv. På något sätt är det så skönt. Det känns tryggt med alla människorna som trotsar sitt privata mörker. Tillsammans blir de en orgasism. En stilla orkester som vaggar mig till sömns med sin musik.
Till vår förvåning ser vi människor stöka runt i flera av de upplysta studentköken. Diska, laga mat, såndant man gör i kök. Vi säger adjö och jag beger mig hemåt till min säng, som ytterligare en stund blir en ö av ljus medan "Pappan och havet" läser mig trött. Jag hör ljud omkring mig. Faktum är att hela huset tycks sjuda av dem, på ett mycket lågmält sätt. Kranar spolar i våningen under. På min vänstra sida är en TV påslagen. Till höger om mig lyssnar någon på nattmusik. Snett ovanför vandrar någon omkring i sitt rum. Men det är stillsamma ljud. Inga utbytesstudenter som firar av nattens sista timmar efter en fartfylld tisdagskväll. Inga bråk, inget sex, inga ansträngande aktiviteter.
Bara vanliga människor, som av olika anledningar använder vargtimmarna av sina liv. På något sätt är det så skönt. Det känns tryggt med alla människorna som trotsar sitt privata mörker. Tillsammans blir de en orgasism. En stilla orkester som vaggar mig till sömns med sin musik.
tisdag, januari 16, 2007
You're the reason.
And it's you when I look in the mirror
And it's you when I don't pick up the phone
Sometimes you can't make it on your own
Kanske är det inte förrän man verkligen lämnat sitt hem och sina föräldrar som man inser hur mycket de betyder. Jag flyttade visserligen hemifrån redan innan min sextonde födelsedag, och jag antar att jag redan då insåg ett och annat. Men det var bara inte riktigt samma sak när man kunde ta en 45 minuters bussresa hem, om det verkligen skulle behövas.
Även om hemmet egentligen hade en större funktion i ens barndom än nu, så uppskattade man det nog inte på samma sätt när det (rättmätigt) togs för givet, och när man inte ens ville visa sig offentligt med sina föräldrar, för att det var så oerhört piiinsamt att de överhuvudtaget existerade.
Men nu, när jag var hemma över jul, och allt bara var så omkastat och på samma gång väldigt vanligt och fint och tryggt och juligt; då förstod jag det mer än jag någonsin tidigare gjort. Och när jag satt på tåget till Linköping, redan längtades efter mina kompisar här, och såg mina föräldrar stå på perrongen i halvskymningen. Då insåg jag det så mycket att det nästan gjorde fysiskt ont, så mycket att tårarna steg från magen och upp genom halsen och in bakom ögonen, men naturligtvis aldrig spilldes över kanten. Jag älskar dem så fruktansvärt mycket.
Det kan tyckas att den fullkomliga insikten om kärlek borde frambringa lätthet och leenden, men det fungerar inte så. Det är starkare så, en fysisk känsla som visserligen är glädjebaserad, men ändå blandas ut med alla andra känslor där även vemod har sin givna plats.
För vad vi älskar skall vi också mista. Och vår barndoms hem kommer aldrig åter. Aldrig mer kan allting göras helt bra av en mammas tröst och aldrig mer kan en far vara fullkomlig. När vi växer upp berövas vi långsamt för alltid både vår fasta punkt och vår fasta tilltro. Det gör ont att lämna sin barndom och sitt hem bakom sig. Och att stanna kvar vore att tacka nej till livet. Vi vill ju iväg! Vi sträcker oss i kopplen som tänjs ut för att sedan släppas, och när vi är fria skuttar vi upprymda som unghundar, vi kastar oss hals över huvud in i vårt nya, egna liv och vi njuter av det i fulla drag.
Men även om det aldrig går att vända om, finner jag något speciellt och fullkomligt oersättligt i den röda Dalslandsstugan som länge, länge till kommer kallas hemma. Lukten. Ljuset. Min kropp som liksom passar in i huset. Och så de där två människorna. De som inte längre är ett dugg perfekta, men som jag i grunden är så lik att jag ibland tvivlar på att det finns något som bara är jag. Ni är så fruktansvärt viktiga. Det är så skönt, det gör så ont.
måndag, januari 08, 2007
Irritation, ilska och indignation
I've come to wish you an unhappy birthday
because you're evil and you lie
And if you should die
I may feel slightly sad
but I won't cry
Tack och lov har jag aldrig haft orsak att bli särskilt besviken på de människor jag kallat vänner förut. Men igår. Då kändes det som den där Smiths-låten. En historia så bisarr att man någonstans inte kan låta bli att skratta lite bittert, och jag kunde bara inte förstå. Idag försökte jag ta reda på nån slags sanning, och ilskan rann av mig. Jag vet inte om den är befogad längre. Det kanske inte var så mycket. Men hela historien har lämnat kvar en besvikelse över dig, och tyvärr gäller denna oundvikligen manssläktet i stort också, rättfärdigat eller inte. Men inte över vänner. Vi hade visserligen jävligt kul. Men vänner? Nej. Kompisar. Det är en helt annan sak.
because you're evil and you lie
And if you should die
I may feel slightly sad
but I won't cry
Tack och lov har jag aldrig haft orsak att bli särskilt besviken på de människor jag kallat vänner förut. Men igår. Då kändes det som den där Smiths-låten. En historia så bisarr att man någonstans inte kan låta bli att skratta lite bittert, och jag kunde bara inte förstå. Idag försökte jag ta reda på nån slags sanning, och ilskan rann av mig. Jag vet inte om den är befogad längre. Det kanske inte var så mycket. Men hela historien har lämnat kvar en besvikelse över dig, och tyvärr gäller denna oundvikligen manssläktet i stort också, rättfärdigat eller inte. Men inte över vänner. Vi hade visserligen jävligt kul. Men vänner? Nej. Kompisar. Det är en helt annan sak.
onsdag, januari 03, 2007
Årsredovisning 2006
Januari
Jens Lekman – The cold swedish winter
En mystisk nyårsmiddag med temat “globalt” inledde året, och därefter tog vardagen vid ruskigt fort. Jonatan var på Teneriffa och jag fick försmäkta årets första vecka själv, men nu hade jag ju jobb på McDonald’s och höstens arbeslöshetsdepression hade således lättat. Tvärtemot vad omgivningen förutspått fungerade det mer än utmärkt att dela lägenhet med Jonatan fast vi gjort slut, och vi hade roligare och bättre samvaro än på länge. Den här månaden bröt jag också min första kroppsdel någonsin, nämligen lilltån, vilket i slutändan ledde till mer skratt än gråt.
Februari
Fastball – The way
Jag fortsatte jobba på Donken och även lite på dagis, och mot slutet av månaden flyttade jag och Jonatan så sakteliga ur vår underbara lägenhet på Gasverksgatan. Backpackerryggsäcken packades, ett visum införskaffades i all hast på flygplatsen, och efter Paris, Seoul och Sydney landade jag i ett somrigt Melbourne, där jag möttes upp av Calle & Mattias som glatt tog mig till…IKEA. Efter det BBQ på stranden, Ugly Face på stjärnhimlen och mitt första hostel. Jag var invigd.
Mars
Wolfmother – White unicorn
Surfförsök vid Great Ocean Road, pingviner på Phillip Island, sova i bilen och akta sig för (un)friendly rangers, äta konstig/äcklig/onyttig mat, fnittrig vinprovning och fruktpallande, bo i ett skjul hos hippiefamiljen, jobb som hallonplockare i Yarra Valley, åka massa bil, glassätartävling, SYDNEY och fantastiska hemska Potts Point Hostel, bedbugsskräck, förrvirrad romantik med holländaren Jan och…avfärd. Varm, tropisk luft slog emot oss vid flygplatsen på Fiji. Kryssning med ett segelfartyg, snorkling, en liten haj, VARMT vatten… Jag ville Skydivea och ta dykcert men Calle & Mattias ville bara dega, sen fick jag öronproblem och ögoninfektion och kort därefter lämnade jag killarna och passerade datumgränsen på väg till Costa Rica.
April
Coldplay – Yellow
Två underbara veckor av djungel, svårkommunicerad spanska, glass, farliga apor, river rafting, kokosnötter och BERGSBESTIGNING. Jag reste med Mikael och Mona och det var perfekt. Men rätt vad det var satt jag på en local bus mot San José och vinkade adjö till mina vänner. Ett antal timmar senare blev jag hämtad av min far vid Atlantas flygplats, och jag hann varva ner lite och äta tidernas största glass innan vi gav oss av till Los Angeles, första staden på vår fantastiska USA-turné.
Maj
Led Zeppelin – D’Yer mak’er
LA som stad visade sig vara något av en besvikelse, medan resten av rutten var över förväntan. Vi körde i vår lilla röda hyrcab genom öknen, klättrade ner och upp ur Grand Canyon, gick på fantastiska Cirque du Soleil i Las Vegas, såg snö (!) i Yosemite National Park, åkte spårvagn med (enbart) skummisar i San Fransisco, och körde via vackra Big Sur ner till LA igen. Sedan några dagars vila i Atlanta igen, och därefter flyg upp till ett översvämmat New England. Boston, Long Island, FANTASTISKA New York, Washington…15 stater hann vi med till slut, rätt bra jobbat om jag får säga det själv.
Juni
The Smiths - A rush and a push and the land is ours
På väg hem över Atlanten stannade jag en knapp vecka hos släktingar i Notting Hill, London. Eftersom jag hade levt extremt snålt under min resa såg jag här min chans och shoppade snabbt upp så många pund jag hann. Sedan kom jag hem. HEM! Underbara, fina, godluktande Sverige… En vecka i frihet och sedan avfärd mot Viskadalen för att arrangera årets O-Camp, vilket med undantag för knotten förstås var helt sanslöst kul!
Juli
U2 – Beautiful day
Jag & Jonatan hade nu flyttat till den trevliga men mystiska källarlägenheten i Trollhättan. Trots den stekande sommaren utanför höll sig luftfuktigheten hög i källaren, och där frodades allt möjligt, tex den gigantiska spindeln Fat Bone som vi rituellt mördade i slutet av sommaren. Jag jobbade på Donken, preeeecis lagom mycket, och Jonatan på Sportex. Det var sommar och livet precis så där lekande och skönt som det bara kan vara när kvällarna är ljusa och luften varm.
Augusti
Navid Modiri & Gudarna – Fri fot
Eftersom mina tre närmaste killkompisar alla jobbade i cykelaffär var det kanske inte så konstigt att jag införskaffade en mountainbike, my beloved Gary Fisher. Sommaren gick mot sitt slut, jag flyttade hemhem igen och försökte umgås så mycket som möjligt med Julia, eftersom hon tillfälligt skulle flytta till Tyskland i slutet av månaden. Sedan satt jag plötsligt med min backpackerryggsäck full av kläder i Mikaels bil mot min nya stad Linköping. Där fanns NolleP och en trevlig Kogvet-klass och en ny epok tog vid:
September
Magnetic Fields – The luckiest guy on the Lower East Side
Studentlivet! Vilket visade sig bestå av betydligt mer än plugg och hemtentor. Jag var lite tveksamt inställd till mina klasskamrater till en början, men insåg snabbt efter en rad sittningar, fester och lekar att de var en mycket skön samling människor. Jag utvecklade en skräck för mina korridorare, men hängde desto mer i Jonatans trevliga korridor; vi träffades överhuvudtaget rätt mycket, det var väldigt skönt att ha en nära vän i kontrast till allt nytt umgänge. Jag hade ålderskris, fyllde 20 och blev efter mycket om och men tillsammans med min exceptionelle klasskamrat Tomas.
Oktober
Björn Kleinhenz – The strongest machine
Efter att ha provjobbat ett antal gånger blev jag nu anställd i puben på studentstället HG, vilket innebar 100 arbetskamrater att lära sig namnet på, extremt billig öl och något mer pengar att röra sig med i månaden. Fester avlöste fortfarande varandra, en väldigt intressant psykologikurs tog vid, Tomas spexade som maestro, jag blev invald i fadderiet och vi hade inte tid att träffas särskilt mycket. Vi blev studenter på riktigt efter den…fascinerande overallsinvigningen och vi i fadderiet yttrade senare många svordomar över sagda åveråler, då vi slet med att pryda benen med exklusiva flammor.
November
Kaizers Orchestra – Kontroll på kontinentet
1:a november föll årets första, och som det senare visade sig, enda snö. Sedan dess har en icke avbruten värmebölja följt och jag kunde fortsätta med löpträningen som gick bra och för en gångs skull var KUL. Jag hade mer att göra en någonsin, vilket var underbart på de flesta sätt, men också jobbigt ibland. Fadderimöten, fester, kollagefix, jobb på HG, träning, umgänge och naturligtivs skolarbete. Lingvistikkursen from hell började, Mechtilds klusiler och den vikarieliknande doktorandens stammande blev en del av vardagen vi var tvungna att acceptera.
December
Deathcab for cutie - I will follow you into the dark
Jag insåg att jag och Tomas nog inte var made for each other och vårt förhållande tog slut i början av månaden. Jag gick på mitt livs första julbord (med HG:s personal), fotokatalogen blev klar och KogVetet version 2.0 framförde sitt första gyckel någonsin. Jag fick veta att min mor drabbats av bröstcancer, vilket naturligtvis har präglat tillvaron sedan dess. Julia kom hem från Tyskland och det var fantastiskt att träffa henne igen. Min far var också hemma vilket alltid förbättrar tillvaron. Överhuvudtaget var det skönt att vara hemma och slappa lite, och förstås träffa vänner på hemmaplan. Vi hade Vänersborgsreunion, och nyåret firades in på Göteborgs högsta punkt, hos Elin med vänner.
- - -
Årets…
…ord: vinnare trots stor konkurrens bland alla sköna dialekter och språk: ”okynnesskapa”. Underbart!
…uttryck: ”Good on ya”. Australienskt och otroligt användbart.
…plagg: åverålen, vad annars?
…sko: Havaianas (flip-flop)
…skräck: växthuseffekten
…största: allt i USA. Men i synnerhet glassen.
...karaktär: Salad Fingers!
…mest väntade irritation: Moderaterna vinner valet
...höjdpunkt: Cerro Chirripò (berget i Costa Rica), 3810 m.ö.h.
Jens Lekman – The cold swedish winter
En mystisk nyårsmiddag med temat “globalt” inledde året, och därefter tog vardagen vid ruskigt fort. Jonatan var på Teneriffa och jag fick försmäkta årets första vecka själv, men nu hade jag ju jobb på McDonald’s och höstens arbeslöshetsdepression hade således lättat. Tvärtemot vad omgivningen förutspått fungerade det mer än utmärkt att dela lägenhet med Jonatan fast vi gjort slut, och vi hade roligare och bättre samvaro än på länge. Den här månaden bröt jag också min första kroppsdel någonsin, nämligen lilltån, vilket i slutändan ledde till mer skratt än gråt.
Februari
Fastball – The way
Jag fortsatte jobba på Donken och även lite på dagis, och mot slutet av månaden flyttade jag och Jonatan så sakteliga ur vår underbara lägenhet på Gasverksgatan. Backpackerryggsäcken packades, ett visum införskaffades i all hast på flygplatsen, och efter Paris, Seoul och Sydney landade jag i ett somrigt Melbourne, där jag möttes upp av Calle & Mattias som glatt tog mig till…IKEA. Efter det BBQ på stranden, Ugly Face på stjärnhimlen och mitt första hostel. Jag var invigd.
Mars
Wolfmother – White unicorn
Surfförsök vid Great Ocean Road, pingviner på Phillip Island, sova i bilen och akta sig för (un)friendly rangers, äta konstig/äcklig/onyttig mat, fnittrig vinprovning och fruktpallande, bo i ett skjul hos hippiefamiljen, jobb som hallonplockare i Yarra Valley, åka massa bil, glassätartävling, SYDNEY och fantastiska hemska Potts Point Hostel, bedbugsskräck, förrvirrad romantik med holländaren Jan och…avfärd. Varm, tropisk luft slog emot oss vid flygplatsen på Fiji. Kryssning med ett segelfartyg, snorkling, en liten haj, VARMT vatten… Jag ville Skydivea och ta dykcert men Calle & Mattias ville bara dega, sen fick jag öronproblem och ögoninfektion och kort därefter lämnade jag killarna och passerade datumgränsen på väg till Costa Rica.
April
Coldplay – Yellow
Två underbara veckor av djungel, svårkommunicerad spanska, glass, farliga apor, river rafting, kokosnötter och BERGSBESTIGNING. Jag reste med Mikael och Mona och det var perfekt. Men rätt vad det var satt jag på en local bus mot San José och vinkade adjö till mina vänner. Ett antal timmar senare blev jag hämtad av min far vid Atlantas flygplats, och jag hann varva ner lite och äta tidernas största glass innan vi gav oss av till Los Angeles, första staden på vår fantastiska USA-turné.
Maj
Led Zeppelin – D’Yer mak’er
LA som stad visade sig vara något av en besvikelse, medan resten av rutten var över förväntan. Vi körde i vår lilla röda hyrcab genom öknen, klättrade ner och upp ur Grand Canyon, gick på fantastiska Cirque du Soleil i Las Vegas, såg snö (!) i Yosemite National Park, åkte spårvagn med (enbart) skummisar i San Fransisco, och körde via vackra Big Sur ner till LA igen. Sedan några dagars vila i Atlanta igen, och därefter flyg upp till ett översvämmat New England. Boston, Long Island, FANTASTISKA New York, Washington…15 stater hann vi med till slut, rätt bra jobbat om jag får säga det själv.
Juni
The Smiths - A rush and a push and the land is ours
På väg hem över Atlanten stannade jag en knapp vecka hos släktingar i Notting Hill, London. Eftersom jag hade levt extremt snålt under min resa såg jag här min chans och shoppade snabbt upp så många pund jag hann. Sedan kom jag hem. HEM! Underbara, fina, godluktande Sverige… En vecka i frihet och sedan avfärd mot Viskadalen för att arrangera årets O-Camp, vilket med undantag för knotten förstås var helt sanslöst kul!
Juli
U2 – Beautiful day
Jag & Jonatan hade nu flyttat till den trevliga men mystiska källarlägenheten i Trollhättan. Trots den stekande sommaren utanför höll sig luftfuktigheten hög i källaren, och där frodades allt möjligt, tex den gigantiska spindeln Fat Bone som vi rituellt mördade i slutet av sommaren. Jag jobbade på Donken, preeeecis lagom mycket, och Jonatan på Sportex. Det var sommar och livet precis så där lekande och skönt som det bara kan vara när kvällarna är ljusa och luften varm.
Augusti
Navid Modiri & Gudarna – Fri fot
Eftersom mina tre närmaste killkompisar alla jobbade i cykelaffär var det kanske inte så konstigt att jag införskaffade en mountainbike, my beloved Gary Fisher. Sommaren gick mot sitt slut, jag flyttade hemhem igen och försökte umgås så mycket som möjligt med Julia, eftersom hon tillfälligt skulle flytta till Tyskland i slutet av månaden. Sedan satt jag plötsligt med min backpackerryggsäck full av kläder i Mikaels bil mot min nya stad Linköping. Där fanns NolleP och en trevlig Kogvet-klass och en ny epok tog vid:
September
Magnetic Fields – The luckiest guy on the Lower East Side
Studentlivet! Vilket visade sig bestå av betydligt mer än plugg och hemtentor. Jag var lite tveksamt inställd till mina klasskamrater till en början, men insåg snabbt efter en rad sittningar, fester och lekar att de var en mycket skön samling människor. Jag utvecklade en skräck för mina korridorare, men hängde desto mer i Jonatans trevliga korridor; vi träffades överhuvudtaget rätt mycket, det var väldigt skönt att ha en nära vän i kontrast till allt nytt umgänge. Jag hade ålderskris, fyllde 20 och blev efter mycket om och men tillsammans med min exceptionelle klasskamrat Tomas.
Oktober
Björn Kleinhenz – The strongest machine
Efter att ha provjobbat ett antal gånger blev jag nu anställd i puben på studentstället HG, vilket innebar 100 arbetskamrater att lära sig namnet på, extremt billig öl och något mer pengar att röra sig med i månaden. Fester avlöste fortfarande varandra, en väldigt intressant psykologikurs tog vid, Tomas spexade som maestro, jag blev invald i fadderiet och vi hade inte tid att träffas särskilt mycket. Vi blev studenter på riktigt efter den…fascinerande overallsinvigningen och vi i fadderiet yttrade senare många svordomar över sagda åveråler, då vi slet med att pryda benen med exklusiva flammor.
November
Kaizers Orchestra – Kontroll på kontinentet
1:a november föll årets första, och som det senare visade sig, enda snö. Sedan dess har en icke avbruten värmebölja följt och jag kunde fortsätta med löpträningen som gick bra och för en gångs skull var KUL. Jag hade mer att göra en någonsin, vilket var underbart på de flesta sätt, men också jobbigt ibland. Fadderimöten, fester, kollagefix, jobb på HG, träning, umgänge och naturligtivs skolarbete. Lingvistikkursen from hell började, Mechtilds klusiler och den vikarieliknande doktorandens stammande blev en del av vardagen vi var tvungna att acceptera.
December
Deathcab for cutie - I will follow you into the dark
Jag insåg att jag och Tomas nog inte var made for each other och vårt förhållande tog slut i början av månaden. Jag gick på mitt livs första julbord (med HG:s personal), fotokatalogen blev klar och KogVetet version 2.0 framförde sitt första gyckel någonsin. Jag fick veta att min mor drabbats av bröstcancer, vilket naturligtvis har präglat tillvaron sedan dess. Julia kom hem från Tyskland och det var fantastiskt att träffa henne igen. Min far var också hemma vilket alltid förbättrar tillvaron. Överhuvudtaget var det skönt att vara hemma och slappa lite, och förstås träffa vänner på hemmaplan. Vi hade Vänersborgsreunion, och nyåret firades in på Göteborgs högsta punkt, hos Elin med vänner.
- - -
Årets…
…ord: vinnare trots stor konkurrens bland alla sköna dialekter och språk: ”okynnesskapa”. Underbart!
…uttryck: ”Good on ya”. Australienskt och otroligt användbart.
…plagg: åverålen, vad annars?
…sko: Havaianas (flip-flop)
…skräck: växthuseffekten
…största: allt i USA. Men i synnerhet glassen.
...karaktär: Salad Fingers!
…mest väntade irritation: Moderaterna vinner valet
...höjdpunkt: Cerro Chirripò (berget i Costa Rica), 3810 m.ö.h.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)