Efter en ovanligt trevlig tisdagsnatt i HG:s pub, och en städöl som var gemytlig på alla sätt, står jag och min kollega David och pratar utanför Alléns parkering. Klockan närmar sig kvart i fem på morgonen och natten är fortfarande alldeles svart, men snöns nya, tunna täcke lyser vitt. Allt är lugnt. Eller är det det?
Till vår förvåning ser vi människor stöka runt i flera av de upplysta studentköken. Diska, laga mat, såndant man gör i kök. Vi säger adjö och jag beger mig hemåt till min säng, som ytterligare en stund blir en ö av ljus medan "Pappan och havet" läser mig trött. Jag hör ljud omkring mig. Faktum är att hela huset tycks sjuda av dem, på ett mycket lågmält sätt. Kranar spolar i våningen under. På min vänstra sida är en TV påslagen. Till höger om mig lyssnar någon på nattmusik. Snett ovanför vandrar någon omkring i sitt rum. Men det är stillsamma ljud. Inga utbytesstudenter som firar av nattens sista timmar efter en fartfylld tisdagskväll. Inga bråk, inget sex, inga ansträngande aktiviteter.
Bara vanliga människor, som av olika anledningar använder vargtimmarna av sina liv. På något sätt är det så skönt. Det känns tryggt med alla människorna som trotsar sitt privata mörker. Tillsammans blir de en orgasism. En stilla orkester som vaggar mig till sömns med sin musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar