The Beast of Taylor Mac

Idag var kulturtanterna, vi och Linköpings bögelit och såg performanceartisten och dragqueenen Taylor Mac's föreställning på Sagateatern. Det var inte bara att få perspektiv på sitt insnöade heteronormativa studentliv. Det var också att verkligen inse hur givande det som man inte riktigt förväntar sig kan vara.

Jag är lite trött på att bli underhållen. Det är så lätt. Det finns överallt; på internet, tv, film, magasin och datorer, YouTube och dc++ och i min iPod. Det enkla, att bara luta sig tillbaka och ta emot.

Det är skönt när det inte är så skönt. När man måste tänka, när man inte förstår och när man blir fylld av frågor. När man inte har någon aning om vad som ska komma här näst. När man blir osäker på sin egen bild av saker och ting och när man inte blir bekräftad.

Det är en myt att uppvisning, show och uppträdande finns för att tillfredställa en passiv mottagare. Det är så mycket mer spännande att bli utmanad.