Genom bruset av ljud hör jag ingenting
Raden av ansikten som passerar och ler får mig att känna exakt ingenting
Det kostar att ha roligt jämt, det kostar att ha kul jämt
Jag är trött på dekadens nu. På mörker. Fina kläder och läppstiftsmärken på glasen. På vända dygn, ostädade rum, köpt mat och att vara taktisk. På att hela tiden vara på väg, som vore det en flykt, snabba cykelfärder genom natten då man bara vill fram. Trött på att det är så förföriskt att man alltid tror sig ha ork. Och jag är så evinnerligt trött på att alltid vara trött.
Jag vill laga gröt till frukost och ha tid att läsa mina böcker och tidningar. Jag vill kämpa fysiskt, svettas varje dag på campushallen och bli hård och stark och uthållig. Jag vill ligga i fas, andas frisk luft, känna årstiderna och ha kläder man inte behöver vara rädd om. Jag vill skratta med magen, laga mat som tar lång tid och göra alla fina saker jag tänker ut, allt det onödiga. Jag vill kramas och tycka om och vara på riktigt.
2 kommentarer:
börja idag!
jag har bakat bröd och tänkte lägga mig på soffan tillsammans med marianne fredriksson. hoppas det fortsätter såhär!
Jag tycker att du är helt underbar! Vad jag är glad att du är min kompis! Är sällan inne på din blogg, men när jag emellanåt kikar in känns det så underbart att det iallafall finns en människa till som går och känner, funderar, reflekterar och undrar. Att denna någon är en människa som jag faktiskt kallar min kompis, som finns i "min värld", känns så fint. Det får mig att känna mig mycket mindre ensam i en alltför ytlig värld.
Skicka en kommentar