Ich bin ein Berliner

Timekill, Stizz & TV-tornet

Om man har 94 kronor över och dessutom en snäll J-dog till utbytesstudent som bor i ett kollektiv i den tyska huvudstaden kan man trycka ner sitt miljösamvete i magen och ta Ryanair till Berlin över en helg.

Där kan man sova sju personer i ett rum, fascineras över arkitektur (exempelvis gigantiska skolådehus med regnbågar på i förorterna), förstå mer om DDR och besöka ett gammalt Stasi-fängelse, hitta nattcaféer som påminner om någons vardagsrum från 50-talet, dansa till minimalistisk techno, hamna i en procession till minnet av Kristallnatten och höra ofantligt vackert saxofonspel, hitta en märkligt placerad konstgräsmatta, dricka cocktails och weizenbier, undvika att spendera pengar, koordinera sex flickor geografiskt och viljemässigt och åka ofantligt mycket S-bahn. Och inte minst stå på ett hustak i Schöneberg och primalskrika så att man inte kan prata på två dar.

Det rekommenderas.