Äntligen lyckades jag!
fredag, februari 27, 2009
torsdag, februari 26, 2009
Väl rutet!
I all sin enkelhet, utan att jag egentligen vill starta en diskussion kring ämnet igen. Här.
söndag, februari 22, 2009
Tjänstesamhället
Livet på landet är det bästa, eftersom här finns grannar som på gott och ont vet allt om dig och som kan hjälpa dig att klippa hunden och köra dig till stationen. Eftersom du träffar bekanta vid pappersåtervinningen och eftersom folk tittar nyfiket på din bil när du kör igenom samhället. Eftersom här finns kokkaffe och livslånga förhållanden och eftersom det märks på riktigt när snön far horisontellt över fälten och när den smälter i februarisolen så att det bara forsar utifrån takåsarna.
söndag, februari 15, 2009
Tillsammans är man mindre ensam
Jag minns fortfarande skräcken och storheten i att någon gång i tolvårsåldern inse att vi alltid är ensamma innerst inne, hur många människor vi än omger oss med.
Nu är mina lyckligaste stunder de av stark, kravlös gemenskap och tillhörighet. Familjehäng med fadderiet + bihang på den tiden det begav sig, mina tre kollektivare och jag runt köksbordet eller i TV-möblerna, samvaro med det som populärt kallas ens hälft. Eller helt enkelt på rygg.
Jag har aldrig känt så många människor som nu. Ibland får jag tjuvkika lite på deras känslor och tankar och jag förstår att det inte bara är jag som sitter på min kammare med det där hålet i magen ibland. Är det inte absurt att vi på varitt håll delar precis samma känslor men ändå är oförmögna att radera varandras dito? När så många inget hellre vill än att absorberas. Som om vi sträckte ut våra händer så långt gallret tillåter, men inte kan ta varandras. Visst kan vi närma oss varandra, men det är som att pressa ihop två handflator. De stannar där. Utanpå men inte inuti. Närmare än så kommer vi inte. Det enda vi är förmögna är att göra varandra mindre ensamma.
Just nu räcker det inte.
Nu är mina lyckligaste stunder de av stark, kravlös gemenskap och tillhörighet. Familjehäng med fadderiet + bihang på den tiden det begav sig, mina tre kollektivare och jag runt köksbordet eller i TV-möblerna, samvaro med det som populärt kallas ens hälft. Eller helt enkelt på rygg.
Jag har aldrig känt så många människor som nu. Ibland får jag tjuvkika lite på deras känslor och tankar och jag förstår att det inte bara är jag som sitter på min kammare med det där hålet i magen ibland. Är det inte absurt att vi på varitt håll delar precis samma känslor men ändå är oförmögna att radera varandras dito? När så många inget hellre vill än att absorberas. Som om vi sträckte ut våra händer så långt gallret tillåter, men inte kan ta varandras. Visst kan vi närma oss varandra, men det är som att pressa ihop två handflator. De stannar där. Utanpå men inte inuti. Närmare än så kommer vi inte. Det enda vi är förmögna är att göra varandra mindre ensamma.
Just nu räcker det inte.
lördag, februari 07, 2009
Friend request
Vi fanns på samma plats för hundra år sedan, i ett land före detta, som vi inte längre minns på riktigt utan som blivit sedvanligt nostalgiförvrängt och dimhöljt. Vi lekte först på samma skolgård och kanske var vi vänner då, för att senare gå med hormoner ut i fingerspetsarna i samma korridorer. Vi delade livsrum och kanske delade vi mer saker som vi inte visste om. Men det är inte relevant, för vi gjorde aldrig någon som helst ansträngning att röra vid varandra, sträckte aldrig ut fingertopparna för att liksom föra över något av vikt, faktum var att vi inte ens lyfte handen ur fickorna, nej vi hälsade inte längre på varandra i korridorerna fast vi såklart visste vilka vi var.
Så jag tackar artigt ja på Facebook, men i mitt stilla sinne undrar jag vad som driver er. Vi är inte vänner. Ni ville inte ens erkänna min existens. Vi har absolut ingenting gemensamt, förutom en liten by i en liten kommun i ett litet landskap i Västsverige.
torsdag, februari 05, 2009
Ett steg närmare konventionen
För dem som inte visste kan jag berätta att mitt liv som vegetarian är till ända. Det var för jobbigt i längden att de olika personer som jag lagar mat tillsammans med alltid behövde anpassa sig efter mig. Och så blev jag sugen på falukorv. Så nu lagar jag kött med andra och vegetariskt när jag är själv. Igår gjorde jag dock ett undantag och begagnade mig av det halva paket köttfärs som fanns i frysen i egenskap av rest från en Vargmiddag.
Sensmoral: sheisse vilken tid det tar att laga icke-vegetariskt! Men fantastiskt gott blev det. Dock kunde det inte mäta sig med sin mors köttbullar - men det är visst så det ska vara, tror jag.
Köttbullar: blod svett och tårar
Potatis: upphittade i kollektivköket, är det mina kanske?
Sallad: isbergssallad och gurka - en svenneklassiker
Lingonsylt: fröken J:s mamma, bär plockade i Dalslandsskogen
Potatis: upphittade i kollektivköket, är det mina kanske?
Sallad: isbergssallad och gurka - en svenneklassiker
Lingonsylt: fröken J:s mamma, bär plockade i Dalslandsskogen
Sensmoral: sheisse vilken tid det tar att laga icke-vegetariskt! Men fantastiskt gott blev det. Dock kunde det inte mäta sig med sin mors köttbullar - men det är visst så det ska vara, tror jag.
onsdag, februari 04, 2009
Musikens makt
Mina fingrar flyger över tangentbordet till Penguin Café Orchestra. Anna Ternheims Frank Sinatra-covers förvandlar mitt rum till en bubbla av ljus i universum. På mellanfesten får Ramones oss att fuldansa som funnes det ingen morgondag. Jag har precis växlat från att gå till att springa, precis fått på mig skidhandskarna och lagt iPoden i fickan, precis fått kraften att nå ut i mina ben när sångaren i Rammstein ryter Mein Hertz Brennt första gången och det passar så bra, är så brutalt, så stort, att jag både måste skratta och blir alldeles rädd.
Vad är det som får oss att tro på allt musiken säger? Och vad är det som får varje låt vi hör att handla om oss själva?
Vad är det som får oss att tro på allt musiken säger? Och vad är det som får varje låt vi hör att handla om oss själva?
söndag, februari 01, 2009
Visste du att söndag är den bästa dagen, eftersom det är den veckodag där det är fullt legitimt att inte ta sig för ett skit men som ändå erbjuder så mycket roliga saker att göra?
Till exempel laga brunch, läsa DN söndag, sy First Order Logic i korsstygn, hänga med sina kollektivare, träna spinning och bada bastu eller åka på cykel- och fotburna söndagsutflykter. Eller inventera ett gigantiskt förråd på VTI för en studentorkesterfestivals räkning, men det är inget jag rekommenderar.
Till exempel laga brunch, läsa DN söndag, sy First Order Logic i korsstygn, hänga med sina kollektivare, träna spinning och bada bastu eller åka på cykel- och fotburna söndagsutflykter. Eller inventera ett gigantiskt förråd på VTI för en studentorkesterfestivals räkning, men det är inget jag rekommenderar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)