all den kärlek himlen rymmer

Det är den tid då tonårspojkar rusar i gäng längs trottoarerna och kyrkokörer lyfter tak med sina toner. När träden spiller ljusgröna löv över kanterna, när dimman ligger som en knappt synbar ande över staden, när allting tar slut och separationerna blommar ut som fyrverkerier.

En tid då Pär Lagerkvist viskar i bakre delen av hjärnan. En gång överlämnade jag all den kärlek himlen rymmer, men trots att föremålet så småningom for iväg försvann inte den. Den blev en blå cykel.

Det är en sådan tid då Storgatan ligger för ens fötter och försvinner under ens hjul och man inte vet var den ska sluta. En tid då man känner att man äger allt, och sedan förbluffat inser att ingenting är mitt. Det enda man vet är att det är vackrast när det skymmer.