öppet brev till Livet

Hej Livet,

du anar inte hur mycket jag har saknat dig! Nej, det är inget jag bara säger - jag medger att jag vänt dig ryggen, att jag prioriterat annat och aldrig haft tid för dig. Det var dumt, kanske oförsvarbart. Men ibland måste man göra så. Du undrar förstås var jag har hållit hus? Jag ska berätta allt!

Jo, jag hade träffat en väldigt speciell person förstår du. Han hette Exjobb, och på något sätt kändes det som jag hade väntat på honom i hela mitt liv. Det var förälskelse vid första ögonkastet och vi inledde ett passionerat förhållande i januari i år. Men ganska snabbt blev det stormigt - jag förstod inte riktigt vad han ville och vi hade svårt att bestämma vilken riktning vårt förhållande skulle ta. Samtidigt reste vi mycket, och jag var tvungen att lämna dig hemma. Det var så spännande och liksom absorberande förstår du!

Den sista tiden gick det dock fullständigt överstyr. Han krävde all min vakna tid, och jag tilläts inte att ägna mig åt dig eller något annat. Jag kunde inte värja mig! Men fast jag bokstavligt talat inte gjorde något annat än att investera min tid i honom, verkade han aldrig bli nöjd. Och medan han höll mig instängd, tappade jag liksom perspektiven och slutade upp med att vara mig själv.

Jag blev ful. Medan andra roade sig med dig ute i solen, satt jag inne - blek, med förtvinade muskler, nedgnagna naglar, bekymmersrynkor i pannan och mörka skuggor under ögonen. Jag sov inte mycket och de få timmar jag varje natt fick i drömmarnas land trängde han in i. Då jag sporadiskt träffade andra människor var han det enda jag förmådde prata om. Han fullständigt sög upp min energi, utan att någonsin ge mig erkännande eller något tillbaka.

Men nu får det vara nog! Imorgon ska jag inför vittnen avsluta mitt förhållande med denne förtryckare!

Förlåter du mig och tar mig tillbaka?

den bästa konspirationsteorin

Som kognitionsvetare blir man skolad i ett helt spektra av nörderi, från psykologiska effekter till programmeringsgreferenser. På gårdagens fest drogs dessa till sin spets när favorittemat för diskussion var Alan Turing - en legendarisk matematiker/logiker som bland mycket annat lagt den teoretisk-filosofiska grunden för allas vårt favoritobjekt datamaskinen. Därmed torde knappast något mer behöva tilläggas; men att han hade en massa konstiga tics, hjälpte de allierade att vinna andra världskriget genom att avkoda tyskarnas hemliga chiffer, trots detta aldrig fick det erkännande som han förtjänade under sin livstid, straffades för att han var homosexuell och i största allmänhet var en kämpande hjälte i samtidens motvid höjer naturligtvis idolstatusen. Att han dessutom begick självmord (eller blev mördad! Denna närmast Marilyn Monroe-aktiga saga finns att läsa om i romanen Syndafall i Wilmslow som baseras på Turings liv) på ett verkligt flamboyant sätt - medelst ett förgiftat äpple - gör helgonbilden komplett.

Hur som hlest, efter att alldeles för mycket och alldeles för länge ha skämtat om att vi på våre respekive uppsatsframläggningar skall bära tröjor med Alan Turing-tryck och bjuda publiken ur en skål gröna äpplen, insåg vi plötsligt sambandet mellan Apples logga och legenden. Beräkningsmaskinens homosexuelle fader - det förgiftade äpplet - den regnbågsfärgade logotypen med det bitna äpplet! Loggan måste vara en hyllning till Turing! Vi blev nästan gråtfärdiga av rörelse vid denna insikt.

Så här dagen efter, när allt som var magiskt med gårdagen brukar te sig grått och med ett anslag av huvudvärk, visar en snabb googling två saker: vi är inte de första att ha dragit den fantastiska slutsatsen, och den är dessutom dementerad av loggans skapare (något som vi förvisso väljer att förklara med omedveten priming).

Det går visst aldrig att vara först med någonting numera. I den bisarra sci-fi-romanen (parodin?) Svålhålet skriver Mikael Niemi om en framtid när det universaomspunna internätet skapar en författarkris, då en snabb sökning visar att vad du än skriver har någon annan nån annanstans i universum redan skrivit exakt samma sak. Istället hyllas bibliotekarierna som de nya konstärliga hjältarna, då de är de enda som kan hitta vad man söker i denna vansinniga datamängd.

Det är precis så det känns. Intet nytt under solen.