söndag, april 03, 2011

den bästa konspirationsteorin


Som kognitionsvetare blir man skolad i ett helt spektra av nörderi, från psykologiska effekter till programmeringsgreferenser. På gårdagens fest drogs dessa till sin spets när favorittemat för diskussion var Alan Turing - en legendarisk matematiker/logiker som bland mycket annat lagt den teoretisk-filosofiska grunden för allas vårt favoritobjekt datamaskinen. Därmed torde knappast något mer behöva tilläggas; men att han hade en massa konstiga tics, hjälpte de allierade att vinna andra världskriget genom att avkoda tyskarnas hemliga chiffer, trots detta aldrig fick det erkännande som han förtjänade under sin livstid, straffades för att han var homosexuell och i största allmänhet var en kämpande hjälte i samtidens motvid höjer naturligtvis idolstatusen. Att han dessutom begick självmord (eller blev mördad! Denna närmast Marilyn Monroe-aktiga saga finns att läsa om i romanen Syndafall i Wilmslow som baseras på Turings liv) på ett verkligt flamboyant sätt - medelst ett förgiftat äpple - gör helgonbilden komplett.

Hur som hlest, efter att alldeles för mycket och alldeles för länge ha skämtat om att vi på våre respekive uppsatsframläggningar skall bära tröjor med Alan Turing-tryck och bjuda publiken ur en skål gröna äpplen, insåg vi plötsligt sambandet mellan Apples logga och legenden. Beräkningsmaskinens homosexuelle fader - det förgiftade äpplet - den regnbågsfärgade logotypen med det bitna äpplet! Loggan måste vara en hyllning till Turing! Vi blev nästan gråtfärdiga av rörelse vid denna insikt.

Så här dagen efter, när allt som var magiskt med gårdagen brukar te sig grått och med ett anslag av huvudvärk, visar en snabb googling två saker: vi är inte de första att ha dragit den fantastiska slutsatsen, och den är dessutom dementerad av loggans skapare (något som vi förvisso väljer att förklara med omedveten priming).

Det går visst aldrig att vara först med någonting numera. I den bisarra sci-fi-romanen (parodin?) Svålhålet skriver Mikael Niemi om en framtid när det universaomspunna internätet skapar en författarkris, då en snabb sökning visar att vad du än skriver har någon annan nån annanstans i universum redan skrivit exakt samma sak. Istället hyllas bibliotekarierna som de nya konstärliga hjältarna, då de är de enda som kan hitta vad man söker i denna vansinniga datamängd.

Det är precis så det känns. Intet nytt under solen.

4 kommentarer:

Skribenten sa...

Vadå skämtade om? Jag vill lätt ha en sån tröja på framläggningen.

För övrigt är jag tacksam över att du tog upp det här med att "allt redan är skrivet", jag var helt säker på att det var från Liftarens guide. Hade blivit hemskt pinsamt om jag dragit den referensen på en fest och den visat sig vara fel.

Maja sa...

Klart det är en hyllning till Turing! På tal om det så hade vi i cogito tänkt skriva några artiklar om personer kopplade till kogvet, och jag hade tänkt skriva om Alan Turing. Nu märker jag ju att du helt klart har väldigt mycket mer kunskap i ämnet än jag och verkar väldigt entusiastisk, du kanske hellre vill skriva en liten biografi om honom? :) Annars får du gärna ge mig lite lästips, har inte börjat rota i detta ännu./Maja

Gro sa...

maja>> som gammal cogitoveteran skulle jag absolut kunna tänka mig att skriva ihop något, lite beroende på storleken. Hur många tecken? Och vilken typ av text ska det vara?

Maja sa...

Kul! Det finns nog inga riktlinjer överhuvudtaget, cogito har ju legat lite på is ett tag så det stora målet just nu är att faktiskt få texter skrivna och uppdatera bloggen ofta. Det måste absolut inte vara en lång text, lite kuriosa och bakgrundsinfo bara, de flesta känner inte till mer än Turingtestet och det är ju väldigt synd.