...innehar den faktiskt rätt ovanliga egenskapen att vara både opålitlig och charmlös, vilket gör den särdeles impopulär i stugorna. Men jag tycker att den förtjänar sin plats i almanackan, just på grund av att den så envist vägrar att försöka vinna ditt hjärta och bara är sig själv. På gott och ont.
I mars är allting Polen-fult, naturen är liksom skräpig och träden spretar med svarta fingrar mot en jämngrå himmel. Utomhusdofterna byter karaktär och blir sötare och djupare. Fukten är överallt - i dina yllevantar, kring dina fötter, i dina lungor, på all mark i form av is och pölar och dimma och slask och gud vet vad. I mars blir du förvånad över att det är ljust när du slutar skolan och i mars är det svårt att veta om det är vevpartiet i en studentcykel som gnisslar eller fåglar som sjunger.
Den underbaraste av årstider är bräckligt, skälvande, bitterljuvt nära. Mars varslar om våren med krokustoppar, takdropp och och sol som värmer för första gången på månader. Och sen kommer snön i ett oinställsamt yrväder och gör din cykelväg till ett julkort och en halkbana.
2 kommentarer:
Åh jag gillar mars, i mars finns det trots den strävhåriga uppsynen hopp om bättre tider. Det finns vintergäck som liksom lyser bort all öststatskänsla likt strålkastarna i melodifestivalen. Och det är inte fy skam.
Jag gillar mars trots de lömska bakhållen iform av slasksnö från öppenhimmel. Fast när vantarna är lika blöta som träningshandduken i påsen på styret är tom jag lite tveksam.
Jag gillar med mars men håller inte med om att den är Polen-ful. Det är ju nu det börjar bli ljust och man kan vakna med ett leende på läpparna (efter en reajäl gäspning och konstatera att det är ljust när man lämnar lägenheten.
Skicka en kommentar