Träffade Joejo och vi pratade om hur man ska ta sig an sitt liv, i synnerhet de timmar om dagen som man inte måste ägna åt skola eller jobb. Hans filosofi är att göra det man för tillfället har lust med, medan jag inte kan låta bli att sträva efter den
perfekta veckan, innehållandes en välplanerad balans av träning, egentid och sociala aktiviteter. Sedan tar jag mig målmedvetet igenom sagda vecka likt en maratonlöpare, med blicken riktad framåt mot ett avlägset mål och irritation beredd för varje liten sten som kan ligga i min väg. Man vill ju maximera avkastningen av sin frihet.
Vi kom fram till att jag borde bli mer som honom.
Men egentligen är problemets kärna att man ens känner ett behov av att fundera kring sådana här metasaker. Kan ingen bara slänga in mig i ett liv så fullt av verklighet att det inte finns utrymme eller vilja att sitta på kafé och våndas över hur man bäst behandlar sin fritid? Eller helt enkelt byta ut min reflekterande hjärna mot en reaktiv, agerande.
p.s. Fast fikan var trevlig.
2 kommentarer:
tack Gro, gick lite och väntade på ett blogginlägg
Kom vi verkligen fram till att du skulle vara som mig? Jag kanske inte skall uttala mig ens, då jag inte heller kommer ihåg hur vi kom in på ämnet från första början.
Kontentan var som jag kommer ihåg att man inte skulle skapa sig onödiga bekymmer? Skönt hur som helst att fikan faktiskt blev trevlig till slut ändå :)
Skicka en kommentar