Idag är den första gråa dagen i Linköping. Och då pratar jag inte väder, utan snarare sinnestämning eller allmäntillstånd. Kalasmottagningen var under förväntan. Det börjar bli dags att skriva på första inlämningsuppgiften. Vi har föreläsning klockan 15. Allting ligger dött och väntande, inte ens MSN är igång. Ni förstår min poäng.
Nåväl. Början på en ny epok. Jag har startat en blogg, inspirerad av Kenny och Niklas, och lämnar mitt dagboksskrivande på Lunarstorm därhän, vilket man med goda grunder kan påstå är på tiden. Första inlägget blir inte direkt någon stilistisk höjdare, men som sagt, det är inte den sortens dag.
- - -
Och jag blir verkligen så glad för du är verkligen precis som jag... trodde jag kanske men det var inte så, vilket jag väl egentligen visste hela tiden, och inte heller var ute efter. Frågan är om det är tillräckligt. Jag känner mig förvirrad, men antar att det är självförvållat.
Den sköna känslan av öppna vägar och möjligheter lika okända som oändliga börjar så sakteliga avta. Men jag släppper inte taget än.
Vi säger så. På återseende med mera inspiration.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar