Ja, jo, jag vet. Det är min födelsedag imorgon och jag borde skriva något om det. Men ni känner ju mig. Ni vet hur det blir. En massa svammel om ångest över tiden som går och utspridda låtcitat. Det håller inte, helt enkelt. Det är dags att gå vidare.
När jag var liten trodde jag att älvorna dansade på fälten under tidiga sensommarnätter.
Min första idol var den svenska eurodisco-drottningen "Pandora".
I mellanstadiet tyckte jag det var snyggt med tubtoppar.
I högstadiet visste jag inte hur man kysste någon.
I gymnasiet trodde jag att jag inte var typen som kunde bli lycklig.
Förra året hade jag aldrig sjungit inför publik.
För ett halvår sen kunde jag inte programmera.
I början av augusti hade jag ingen piercing.
Imorgon har jag funnits här i 21 år.
Jag har bott hemifrån i fem år.
Jag har tjänat egna pengar.
Jag har tagit körkort.
Jag har stött på kärlekens fram- och baksidor.
Jag har valt bort alla 20,0-val.
Jag har varit i Australien.
Jag har varit arbetslös.
Jag har stått på toppen av Costa Ricas högsta berg.
Jag har förstått ett och annat.
Jag har bytt synsätt minst hundra gånger om.
En efter en läggs de till varandra. Livets pärlband av händelser för oss obevekligen framåt, och det vore fåfängt att tro att man kunde, eller ens borde, göra något åt det. Tid? Den upplever jag aldrig. Allt jag vet är händelser. Och att de förändrar oss.
På gott och ont; för alltid.
4 kommentarer:
Det blir jättefina halsband!
Från en nyfiken en som varit borta:
Har du stegat fram till någon Vilseträning?
Senaste förslaget är lördagens träning med fest som isbrytare. Väldans, väldans.
jerk >> Jag hade storslagna planer på att Vilsa förra onsdagen, men jag blev (faktiskt!) förkyld, en sjukdom som jag nu har piggnat till från och därför tänkte ta en runda i Rydsskogen idag. Imorgon jobbar jag på [hg], men nu på onsdag kan det mycket väl tänkas att jag vågar mig på att delta! Distansträning var det som gällde va?
Det låter bra det. Onsdagar är mycket riktigt distansdagar, ja. Måndagar vigs åt orienteringsteknik.
Jobba i morgon kväll, alltså? Kanske på sin plats att jag redan nu ber om ursäkt för eventuella beteenden från mig själv och mina föreningskamrater. Om värvningsförsök förflyttas från blogg till verklighet, osv.
men det blir säkert bra. Ha en schysst whiskeypava beredd till ett-slaget!
Skicka en kommentar