Hennes hemlighet

Hon har nåt som håller händerna varma

Januari är aldrig lätt. Våra drömmar ligger strax under isen, de glimmar till som guld under vätan och snöslasket, och vi trampar på dem där vi går med sänkt hållning och trötta blickar. Det lilla ljus som molnen släpper fram belyser mer det som är fult än det som är vackert, nyårslöftena gör ont i magen och decembers baksmälla ligger tung i bakhuvudet.

Därför behöver man en säkerhetsventil. Man behöver vara en del av något annat, något som är vackert och ofelbart just för att det inte är närvarande, testat och förstört. Det hjälper. Trots att Ryd Centrum är mer öststatsliknande än någonsin när Rydskidsen drar fram planlöst och jag cyklar mot universitetet, så blir jag inte tom. Och de stunder när inte någon verkar tycka att jag är rolig och spirituell gör det inte ont.

Jag har skaffat mig en idealiserad utväg, och en oklanderlig förebild. Jag skall inte berätta om min ventil, eller om henom. Men varje gång jag känner att jag inte riktigt orkar hålla gnistan uppe, funderar jag på hur hen skulle göra i den situationen. Och jag förstår hur jag vill och bör vara. Därför är dessa dagar och nätter mina. Och jag är glad!