Religion 2008

Man förväntas ju bli klokare och klokare ju mer åren går. Därför tänkte jag inleda 2008 med att slå ett slag för den visdom om vilken jag får bekräftande insikt allt oftare nuförtiden: vikten av perspektiv.

När man skrotar runt i sin vardag, hur förträfflig den än må vara, försätts man förr än man anar i något slags - i allra högsta grad omedvetet - tunneltänkande; vissa saker är Rätt och andra Fel, man Vill kanske något och det är något annat man inte Vet. Man Tror vissa saker om framtiden och om sin omgivning, och man är ganska säker på sin Sak även om man kanske inte alltid upplever det så. Man har naturligt och oundvikligt en bild av Världen och Livet och Tillvaron helt enkelt.

Det är därför man behöver ett perspektiv som slår en i magen. Det är därför det är viktigt att man reser till andra sidan jorden eller till Norge. Att man tar sabbatsår, jobbar på McDonald's eller börjar plugga. Att man flyttar, blir kär, lär sig spela ett nytt instrument, umgås med nya människor, blir vegetarian, börjar spela innebandy, upptäcker ny musik eller går med i en organisation.

Och plötligt inser man att det nog inte alls var sådär som man trodde. Man får nya känslor och nya bilder. Ibland kommer det som en dundrande Aha-upplevelse, ibland som en smygande dimma. Det är naturligtvis inte alltid trevligt när nya tankar och insikter knackar på dörren, men jag har ändå allra oftast upplevt det som en väldigt positiv känsla.

Men hur tilltalande och sanna de här nya tankarna än må kännas och vara, får man aldrig vila. För innan man hunnit säga "På så vis!" har man såklart återigen indokrinerats av sin tillvaro och förlorat överblicken. För den sakens skull behöver man dock inte göra något stort och uppenbart omvälvande: för mig kan det räcka att åka hem till Dalsland en helg, för att sluta tänka i mina förtvivlat egocentriska och förblindade banor.

Perspektiv ger ny livsluft. Det ger överblick och får en att bättre kunna se saker för vad de är. Det ger förståelse och insikter, inspiration och energi. Jag vill aldrig någonsin stelna i en form. Jag vill aldrig någonsin fortsätta vara övertygad och bära obrutna fördomar med mig genom livet.

När jag på nyårsaftons natt stod på ett berg i Högsbo och försökte lära mig tyska barnvisor med Göteborgs alla ljus långt nedanför fötterna och havet anat någonstans inte allför långt bort, drabbade perspektivet mig med full kraft. Och det var det bästa som kunde avsluta det gamla året och inleda det nya.