Årets konstigaste samtal

Linköpings Universitet, B-husets övervåning, Fredag 11/1 kl 16.10:
Min mobil ringer: Privat nummer.

Jag: Ja det är Gro?
(Ung mansröst, stockholmsk accent) Hej, det är Johan.
Jag: Johan...?
"Johan": Ja...alltså jag fick det här numret av Sally.
Jag: (förvirrat) Jaha?
"Johan": (lite beklämd) Ja...det var rätt länge sen. (Paus) Hon sa att jag skulle ringa dig om jag inte kunde få tag på henne.
Jag: (tror att snubben har något viktigt på hjärtat) Jaha!
- tystnad -
"Johan": (konverserande, låter lite ledset uppgiven) Ah...så vad gör du då?
Jag: (misstänksamt) Nah, jag sitter och pluggar lite.
"Johan": Aha.
- tystnad -
"Johan": Har du pratat nåt med Sally idag då?
Jag: Nej, inte idag, hon är hemma tror jag.
"Johan": Okej. Hon är jävligt schysst, Sally. Jag pratade med henne igår.
Jag: Jaha?
"Johan": Ja, alltså, vi kände varandra när vi var små, umgicks rätt mycket. Men sen flyttade jag.
Jag: Vart flyttade du då?
"Johan": Till Trollhättan.
- tystnad -
"Johan": Väldigt schysst, det är hon...
Jag: (trött) Mm, men du, jag måste nog fortsätta plugga nu. Ha det så bra. Hej då.
- jag lägger på -

What the fuck? Varför ringer det lunatics till mig? Är det samme mystiske person som den som stal mina underkläder i tvättstugan? Har jag en stalker?

Frågorna hopar sig, svarslösa. Min skånekompis Sally har ingen aning om vem den mystiske mannen var. Hon har inte pratat med någon Johan igår och definitivt inte gett någons nummer till mig. Ah, livet...om jag bara kunde förstå människors vägar.