Christopher/Supertramp & den magiska bussen. I det vilda. De kan säga vad de vill. De kan älska framtiden och marknaden och de stora husen. Men vissa av oss gör det obekväma. Kanske är det inte konstigt att vantrivas. Kanske är det inte konstigt att vara rädd. Och med mitt skönhetssökande eremitblod i ådrorna jag kan förstå Christopher McCandless även om jag inte måste dö i Alaska för att förstå värdet av mänskliga relationer.
6 kommentarer:
Bra film! Inspirerande på många sätt. Jag antar att du också såg den på Kårrullen igår.
diggar den koggiga titeln "Into the wild" :-)
anonym >> gör en film som heter into the mind! :)
jazzkatt >> yes I did! Det var fantastiskt. Jag skulle inte nödvändigtvis säga att det var en "bra film" (eller, det är klart att den var, men du förstår vad jag menar, men det var länge sedan jag blev så känslomässigt påverkad av en film.
anonym pluggar uppenbarligen kogkom nu? :P
anonym är tom så skadad att han läser biksen, så into the wild har etsats sig fast på hjärnhinnan otaligt många gånger vid det här laget :-) Om jag får en karriär som regissör ska jag lätt göra en film om into the mind, I will! (det ska vara i huvudet på en katt ^^)
Skicka en kommentar