Verkligheten vänder mig ryggen; är kall, grå, lätt fientlig och inte alls bekväm att vara i. De platser som skulle vara mina ter sig främmande och de vardagsmänniskor jag känner som nära lite aviga.
De enda jag för vettig dialog med är författarna till mina böcker och det mest givande umgänget har jag med karaktärerna i mina berättelser. De människor som är som jag bor i min iPod och den jag finner lojal är hälften varg, hälften människa.
Det är uppenbart att jag och verkligheten inte har särskilt mycket att hämta hos varandra just nu. Den enda del av den som jag står ut med är styrka, svett och hetta på campushallen.
Mitt huvud och mina fingrar är fyllda av populärkulturella referenser. Och det enda jag vill är att leva i, som, genom fiktionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar