Sen jag lade orienteringen på is för några år sedan har jag saknat att bli ordentligt smutsig. Just det där med att springa genom diken, mossar och lerpölar och göra actionrullningar nerför branter är en underskattad fördel med sporten ifråga. Studentlivet erbjuder inte så många tillfällen att blir riktigt skitig. Overallfester på Skytte-C i all ära, det är inte samma sak. Det är inte lika...grundläggande. Inte som genomblött klistrigt nylon mot kroppen och kippande dubbskor.
Jag har haft punka på Lyxens bakhjul en vecka och har därför fått köra runt med min mountainbike utan stänkskärmar på sistone. Den här årstiden innebär det att jag alltid anländer lite prickig och lite blöt till mina destinationer. Det är inte alls kul när man har sina fina kläder på.
Därför tog jag hämnd på leran idag, och efter att jag lagat Lyxens punka tog jag ut min MTB i Vallaskogen för första gången på två (2) år. Det var fantastiskt! Och
som jag blev smutsig.
8 kommentarer:
Och som om lortet inte vore nog har du sparbankens gamla logotyp på dig. En logga jag inte visste om att jag saknade!
Gömmer det sig måhända ett "Domus" på den befläckade dräkten också?
Jag önskar att jag kunde bekräfta det ^^
Det var jag som sålde den! Det var jag som sålde den!!
underbart! barnkänslorna kommer alltid tillbaka! jag älskar at bli smutsig, genomblöt, iskall och allt man kan bli som man inte BÖR tycka om att bli!
och ja, jag vill sååå gärna ha kent boxen. har inte en enda skiva faktiskt. det är min pappa och syster som lagt beslag på dem =/
Orientering...
Nu blev jag nostalgisk. Och inspirerad. Imorgon kommer jag definitivt att ta en löptur i någon lämplig skog och ignorera allt vad stigar heter.
Ja men precis så är det ju.
Det är ju det där man vill åt med orienteringen. Klämma sig igenom ett granspäckat grönområde i ösregn. Försöka hoppa runt de värsta lerpölarna på stigen, och sen den sköna känslan när man ändå trampar i och blir blöt och kan skita i att försöka undvika det resten av loppet.
Det är väl lite sån Alaska-känsla, som i Into the Wild...
Men vi gamla orienterare kommer väl som alla andra inte tillbaka förrän våra barn ska skuggas i framtiden.
Eller så tar man tag i orienteringsnostalgin medan man fortfarande är ung. Man kanske orkar bilda en facebook-grupp eller nåt...
Vitkor>> Ja, man lär ju tvinga runt sina barn på knatteknat! Det gäller att hitta en framtida partner som kan stå ut med det där, som också vill bli lerig och få granprickar på benen.
Man kanske skulle ordna en rookie-OL-tävling för sina medstudenter och se om de också uppskattar att bli skitiga...
Jag vet att vi på Roskilde pratade om det där tillståndet då man är så blöt, smutsig och ohygienisk att man når en slags kloakråtte-nivå, då man helt enkelt är immun mot sunk och inte blir ledsen om det regnar lite till. Ett ganska trevligt tillstånd - i lagom dos!
Skicka en kommentar