Porträtt av G. DahlbomNär man frågar hur folk mår, hur deras lägen är och vad som händer, vilket man gör nästan hela tiden, finns det två okej svar: a) det är bara bra/fint/utmärkt/lugnt och b) jodå, lite trött bara. Folk är trötta precis hela tiden och det är inte utan att man förstår varför. De gör saker - pluggar-jobbar-festar-umgås-engagerarsig-tränar-pysslar-etc - jämt och om de inte gör det är är de förstörda av psykisk utmattning för att de inte pallar ställa upp på samhällstempot. Allt det där vet vi, bra så.
Men de senaste veckorna, eller månaden om jag ska vara ärlig, har jag liksom varit bortom den ordinarie tröttheten. Vardagen pinnade på i 120 fram tills början av november, då Min Hektiska Period tog slut. Efter det följde en vecka av rastlöshet, och sedan kom Tröttheten. Och den håller i sig. Den tar inte slut. Jag pluggar nu 75%, vilket betyder att jag nästan aldrig behöver vara i skolan. Jag belönar min stackars kropp med yoga och träning och jag äter rätt så bra. Jag säger nej till tusen fester och jag har till och med suttit hemma två lördagskvällar (en av dem var jag i och för sig sjuk på, så jag vet inte om den räknas). Jag sover visserligen inte åtta timmar de flesta nätter, men jag är inte så förskräckligt långt därifrån.
Men ändå fortsätter jag att vara trött, kall, känna akut tidsbrist och vill bara vara ifred. Det är som om stressen inte kan gå ur kroppen, oavsett hur mycket tid jag ger den. Jag förstår inte. När jag bläddrade i gårdagens DN hittade jag emellertid en teckning som jag kunde identifiera mig med. Den är ju min avbild! Kanske är det normalt, ändå.
4 kommentarer:
Detta med att det bara finns två svar på frågan "hur är det" har jag reflekterat över en del. När någon frågar hur man mår och man faktiskt ger ett "riktigt svar" på frågan, så märker man ganska snabbt att den helst vill ha ett kort "bra"- svar. Om man inte mår bra får man säga "trött" eftersom folk tycker man är obehaglig om man talar om att det inte är toppenbra, och varför man inte är på topp. Ingen är egentligen intresserad, där av att man får svara trött som en synonym för "inte bra". Människor i allmänhet vill inte ha en "jag mår dåligt"- börda. Och själv vill man ju inte få sneda blickar för att man förklarar att livet är nere i en svacka, eftersom det är för djupt för ett vanligt vardagssamtal.
Till Marikas kommentar: Jag håller med, idag hade jag en riktigt dålig dag, och när folk frågade hur jag mådde, alldagligt, så svarade jag att det faktiskt inte var så bra, och genast märkte man hur människor blev förvånade då de förväntade sig att det skulle vara bra. Ett bra räcker, ett inte bra betyder följdfrågor vilket är jobbigt...Man borde vara mer ärlig, och om man nu frågar får man ju ta risken att få ett annat svar...
jag är likadan. trött jämt och konstant. jag tror att man skulle behöva göra någon slags dygnsanalys och se hur ens dugnsrytm egentligen är. man kanske inte alls behöver sova så länge/ lite som man gör. Vår livsstil kanske inte alls passar oss som individer...
eller så skyller man bara på att det är mörkt och vinter...som alla andra.
Gro - sväng förbi campus (du vet vart!) så kan vi dela en kram. En trötthetskram.
Skicka en kommentar