Det allra, allra bästa kan vara kvällslugn en tisdag i maj då vintern kom tillbaka, när kollektivet på Storgatan är höljt i lugn och teångor och lamporna precis har börjat lysa upp regnet kring S:t Lars utanför fönstret. När någon spelar på ett piano i våningen under och tonerna klättrar upp genom golvet i samma takt som körsbärsblommornas blad faller ner på asfalten. Känner ni? Känner ni att det är...perfekt?
1 kommentar:
Åh!
Skicka en kommentar