söndag, april 22, 2012

du tittar i en atlas, bläddrar och gråter


Hur kan livet någonsin räcka till när man en gång har sett New York City?

Ett stort bett i det stora äpplet, kunskapens fatala frukt, vetskapen om att vår generation i vår samhällsklass i vårt land har alla möjligheter, och om inte våra liv blir vackra skimrande mångfacetterade guldglittrande framgångsrika så har vi bara oss själva att skylla.

Alla städer, vatten och platser som vi aldrig ska få se. Alla liv som vi aldrig ska få leva.

Ingenting kan vara nog.

2 kommentarer:

Johanna sa...

Jag vet inte om det hjälper men i Ryd fanns iaf inga kackerlackor.

Gro sa...

Haha, ja det är en tröst! Men en klen sådan en dag som denna :) Kackerlackor är ju också en del av livet.