Veckan är en ihoptryckt ellips placerad snett i det tredimensionella rummet, där dagarna är icke-symmetriskt utplacerade, början och slutet på helgen är de punkter där den vänder som skarpast. Året är mer runt och annorlunda vinklat, med augusti närmast mig och årsskiftet längst bort. Siffrorna kommer snett nerifrån, beskriver en halv urtavla från 6 till 12, tonåren strävar brant uppåt höger, sedan löper talen nästan horisontellt, efter hundra försvinner de uppåt i otydlig rök.
Måndag är lila och tisdag mintgrön, torsdag är också grön fast i en annan nyans. A är en kvinna och B är en man, kvinnligast av dem alla är L. 2 är en lite tillbakadragen pojke, 8 en pålitlig och omhändertagande storasyster, men akta er för 3 för hon är en riktig retsticka.
Jag kan inte välja det här, det är fixerade sanningar i min hjärna, som perception. Det är något av en chock att upptäcka att inte alla tänker så här.
3 kommentarer:
Oj! Jag visste inte att du tänkte så. Har du läst "The mind of a mnemonist" av Luria? Jag minns att någon av siffrorna var en gammal man med käpp, kanske 7:an.
Just det ja, det kommer jag också ihåg nu! Skönt att inte vara ensam om att ha fantasipersonligheter på sina nummer.
Skicka en kommentar