Problemet är att den enda gången jag är tilläckligt stationär vid en dator för att följa ett sådant flöde är på jobbet, och där har jag naturligtvis inte tid att läsa alla de här texterna. Det är ju närmast ett heltidsjobb i sig. Så jag har ett gmail-utkast, "blandat minne" där jag dagligdags klistrar in länk efter länk efter länk, attt läsa "en annan gång", tills de bildar en ångestlång lista av livsnödvändig information som jag aldrig hinner läsa.
Det är en ett symptom på och en metafor för så mycket att jag inte ens vet var jag ska börja.
4 kommentarer:
Jag vet precis vad du menar. Jag har två årsprenumerationer av Språktidningen i bokhyllan som jag inte ens tagit ur deras plastomslag. Slutade prenumerera för två år sen.
Du har ingen smartphone du kan läsa twitterlänkar på? Så gör jag, då blir twitter riktigt roligt. Då kan man läsa på bussen, i soffan hemma, i dödens väntrum etc. Mitt användarnamn är 365latar och jag twittrar mest om musik. Vad har du för användarnamn?
Hmm, kanske funkar. Det är mest att jag upplever att jag liksom inte har de där hålrummen? Måste vara för att jag cyklar för mycket och åker buss för lite :)Jag är @kulturelit!
Linköping behöver ett tunnelbanenät så att vi kan twittra mer.
Skicka en kommentar