she said it was all make-believes, but I thought she said maple leaves; and when she talked about the fall, I thought she talked about the season

Folk säger att det är ointressant att prata om vädret. Det är obegripligt. Hur kan något som är hela vår förutsättning, den fond mot vilken berättelsen om våra liv utspelar sig, vara annat än fundamentalt?

Vi vet det ju, kanske mer än något annat folkslag. Vi känner elektriciteten spraka i kroppen under vårens första cykelturer, vi bevittnar hur befolkningen blir kollektivt förståndshandikappad under sommarmånaderna, och vi ser hur hållningen sjunker med en centimeter per månad efter höstdagjämningen, hur trottoarerna som tidigare fyllts av vandrande sorglöshet nu lämnas tomma åt sitt eget och de klibbiga lövens öde.

Jag vet allt om vårskrik och evighetsljus och guldkorridorer och det isande skräckgrepp som kylan tar om ens hjärta i januari. Jag älskar dessa cykler, de ger livet en takt, speglar planetens bultande hjärta. Årstiderna är inte möjliga att separera från själen., det finns en ständigt pågående växelverkan dem emellan.

Är man kär eller fryser man bara lite? I saw doubt in her eyes when I said I wanted to kiss her, for the sake of liking her and not because of the blizzard, konstaterar Jens Lekman. Mumfords and Sons är inne på samma spår, när de frågar sig as the winter winds litter London with lonely hearts, the warmth in your eyes swept me into your arms - was it love or fear of the cold? Man är alltid mer ensam på vintern. Navid Modiri gör som resten av befolkningen: burrar ner sig i sin halsduk och slutar hälsa på folk i sin vinterdvala: snart är det vår jag lovar/bara veckor kvar av kylan/sedan slutar staden sova. Trots att vi under dessa månader precis som Markus Krunegård mer än någonsin längtar efter mänsklig väme, snälla kom närmre, 37 grader celcius är allt som behövs/när lager på lager är för kallt, när skorna förstörs av salt. Men snön kan också komma till undsättning. Jocke Berg skapar ett ide med sin kärlek - den stora vita björnen ligger kvar, den har lagt sig över asfalten och taken, jag hoppas att den inte ger sig av, så vi kan ligga kvar.

När våren väl kommer blir vi galna. Vi vet inte om vi ska skrika eller skratta eller låta hjärtat brista av den skönhetsmelakoli som bara en pastellfärgad och jorddoftande skymning efter månader av mörker kan inducera. Vi kan inte tänka klart. Vi blir för fulla och lägger oss i parken och lovar att vi skulle ligga kvar till gryningen och känna vinterångest tyna och försvinna. Vi kan inte ens vara arga över världens ondska - it's hard to stay with the subject/when you think of something so perfect/as a sweet summer's night on Hammers Hill.

Äsch, lyssna själva vet jag! Jag har nämligen gjort en spellista av hela året, med låtar som inte riktigt förmår separera vädret från livet och kärleken. Den börjar i en okänd säng efter ett misslyckat nyårsfirande, och avslutas med en Into the Wild-insikt under en sorglig julhelg i Minnesota. Varsågoda!