orgier

Jag har, officiellt, atit Det Godaste Malet i Mitt Liv.

Och inte nog med det. Det nast godaste at jag for bara en vecka sedan.

Det borjade i El Bolson, da Vargen rakade undslippa sig att jag fyllde ar nastfoljande dag - da ville naturligtvis vara hostelvardar stalla till med en akta argentisk asado till min ara. Claudio, som mannen i agarparet hette, har jobbat som kock inom Hilton-kedjan och stallde till med en grillfest darefter. Ohemula mangder kott koptes in och tillagades med egenhandigt tillverkad kol pa ett stort grillbord ute pa bakgarden. Vi at tillsammans med brod, vin och en gudomlig variant av grillsalsan chimichurri, pa staende fot allteftersom det blev fardigt. Ni vet att jag inte ens ar ett fan av kott. Men det har slog all mat jag nagonsin tidigare smakat, alla kategorier. Det var sa gott att det bara gick runt i huvudet. Jag trodde att toppen var nadd.

De senaste dagarna har vi emellertid spenderat i Mendoza, huvudstaden i Argentinas framsta vindistrikt med samma namn. Efter att tillsammans med lite folk fran hostelet cyklat runt bland nagra av vingardarna och provsmakat en hel del, bestamde vi oss for att nastfoljande dag folja med var oandligt charmige och lika oandligt brittiske hostelagare Mike pa en betydligt dyrare men ocksa avgjort lyxigare specialdesignad tur till Mendozas basta bodegas. Vi spenderade en dag i himlen. Jag ska inte traka ut er med detaljer. Poangen ar att vi under en hel dag fick vistas i en miljo av vackra byggnader, kunniga guider, fantastiskt vin och roliga manniskor.

Och det viktigaste - maten! I paketet ingick en sexratters avsmakningsmeny i gourmetklass med lika manga tillhorande ljuvliga viner, serverad i behaglig skugga fran det intensiva solskenet, blickandes ut over vinodlingarna och Andernas imponerande 6000-meterstoppar. Jag vet inte hur jag ska ge den har upplevelsen rattvisa. Jag blir fortvivlad bara jag forsoker. Hur ska jag kunna formedla denna utomjordiska tilldragelse? Vi kan saga sa har: Jag var beredd at do i det har ogonblicket. Det hade inte varit mer an rattvist efter att ha forunnats vad jag fick uppleva. Allt sammantaget elande som jag varit med om och kan tankas komma att vara med om skulle uppvagas av dessa fa timmar.

Mike och de andra kunde inte sluta skratta at mina ansiktsuttryck och Vargens laten under lunchen. Och jag kunde inte sluta att forundras over den extremt sallsynta kanslan av hundraprocentig och exakt tillfredsstallelse av en mansklig varelses alla fysiska, sjalsliga och kanslomassiga behov.