"Du har inte bara haft turen att sedan urminnes tider tillhora en favoriserad evolutionar linje, utan du har ocksa varit ytterst - for att inte saga mirakulost - tursam nar det galler dina personliga anor. Begrunda det faktum att i 3,8 miljarder ar, en tidsperiod som ar langre an jordens berg och floder och hav har funnits, har alla dina forfader av bada konen varit tillrackligt attraktiva for att finna en partner, tillrackligt friska for att fortplanta sig och kunna leva under tillrackligt lyckliga omstandigheter for att hinna gora det. Inte en enda av dina forfader blev krossad eller uppaten, slapp drunkna, svalta ihjal, fastna, bli allvarligt skadad eller pa annat satt avledd fran sitt livs stravan att leverera en pytteliten laddning genetiskt material till ratt partner vid ratt tillfalle for att vidmakthalla den enda mojliga sekvens av arvskombinationer som - med tiden, hapnadsvackande och alltfor kort, kunde resultera i dig."
Visste ni att solen ror sig motsols pa sodra halvklotet? Att den manskliga hjarnan, vars vikt motsvarar ungefar 2 hundradelar av var kroppsdito, star for 18% av var totala energiatgang - men ocksa att den ar forutsattningen for att vi ska kunna fa i oss just sa mycket energi? Att den ursprungliga anledningen till att man ater wasabi till sushi ar att det ar en kraftfull antimikobial och darmed minskar risken vid konsumtion av ra fisk? Allt stammer! Det ar sa vackert att se bitarna falla pa plats.
Vi ar inte bara tankande apor, vi ar Homo sapiens sapiens, manniskan som vet att hon vet.
Kanske ar det enda som i grandiositet overtraffar var sammanlagda kunskap dess motsats. I princip allt det som vi behandlar som orubblig fakta vilar pa en skakig grund av sannolikhet och radande paradigmer. Visste ni att man bara behover ga ut i skogen och hamta en skopa jord for att stota pa tusentals av manniskan tidigare oupptackta arter? Klokast ar som bekant den som vet vad hon inte vet.
4 kommentarer:
Jag tycker inte det handlar så mycket om att bitarna faller på plats, snarare är det som när man sågar isär en bild för att göra ett pussel. Bitarna passar för att pusslet var helt från början.
När man talar om sannolikhet tycker statistikerna att det hör till god ton att formulera hypotesen innan man har sin data, annars är risken stor att man påverkas av de data man har när man formulerar hypotesen, vilket gör att den inte egentligen prövas. Överfört betyder det att man kan inte tala om det osannolika i att jag har fötts, om de enda man utgår från är att jag har fötts. De slutsatser man drar om mina förfäder stämmer förvisso uppenbarligen (om man bortser från meningen som i och med en något olycklig formulering implicerar att ingen av mina förfäder sluppit drunkna), men saknar relevans, i och med att det är implicerat i själva grundantagandet. Intressantare vore kanske att fråga sig varför alla som inte har fötts inte har fötts.
Det kan förvisso hända att man var ute efter någon sorts filosofisk poäng, vilket jag generellt är för. Jag tycker bara inte om när man blandar in evolutionen i filosofiska poänger. Jag har blivit bränd förr.
Det om wasabin var dock intressant. Folk är fasen listigare än de själva vet.
Det ar val en fraga om vilket perspektiv man antar. Och ser man sin egen existens i ljuset av dess osannolikhet sa blir det som annars kanns fullstandigt sjalvklart (att man finns till) det underverk som det fortjanar att vara. Det uppskattar jag. Det far en att lyfta blicken.
Kanske. Jag ser hellre att finnas till som grundförutsättningen för att notera andra underverk. För många diskussioner om varats vara har fått mig att känna att om man inte tar vissa saker för givet kommer de överskugga allt annat. Ens egen existens känns som något som man aldrig riktigt kan relatera till på ett relevant sätt. Jag tycker om när systemen framträder, när man ser att det inte är osannolikt, när det är dömt att hända.
Vänta, det där lät som om jag är för någon form av förutsägbarhet. Men jag menar mer som när man inser att det som bara var en möjlighet formats till en sanning. Det som får en att se att systemet är skört. Men ens egen existens är liksom för många led, det går inte att peka på enskilda saker som hade kunnat göra allt annorlunda, för de blir för hypotetiska. Det är därför jag tycker det är synd att använda evolutionen på det sättet, för det finns ett otal alldeles ofantligt mer fantastiska saker än en enskild persons existens.
Men jag känner att vi kanske talar om olika nivåer här. Jag skyller på biologin.
Skicka en kommentar