vad som egentligen skiljer oss från djuren

Apropå gårdagens inlägg. När det verkligen gäller att återerövra min tro på mänskligheten är det inte till Läkare utan gränser, Göran Kropp-typer och överlevare från koncentrationslägren jag vänder mig till (även om de så klart förtjänar all beundran). Det som verkligen får mig att le mot främlingar på stan när jag kommer cyklandes är alla fullständigt onödiga saker människor gör bara för att det är kul.

Som när en grupp människor bestämmer sig för att frysa tiden på centralstationen i New York:

Eller när en tjej börjar ta ett artsy foto av sin frukost varje morgon samt förse den med ett soundtrack:

365 days of breakfast

(Inse vilken prestationsångest den här tjejen måste ha när hon går till Hemköp. Vi andra grymtar som bäst "god morgon" till våra kollektivare när vi stiger upp. Hon arrar värsta stillebenet före frukost. Imponerande).

Eller när man fyller en hemsida till brädden med fullständigt bedårande hemska familjeporträtt:

Awkward Family Photos

Eller den numera insomnade plats där mer eller mindre kända människor fulphotoshoppas in i helt nya sammanhang som rimmar med deras namn:

Lou Reed i Tweed

Eller när de pretentiösa individer vi älskar att hata fotograferas i sina överdesignade miljondollarshem och hånas medelst fnissiga oneliners:

Unhappy Hipsters

Somliga kanske tycker att det är tragiskt. Jag tycker att det är fantastiskt. Att jobba stehårt för ett viktigt syfte är väl ingen konst. Att lägga ner hundratals timmar på något som på intet vis kan kopplas till överlevnad, det är vad som skiljer oss från djuren.