friheten att slippa läsa en värdelös dagstidning

Vi får en gratisprenumeration Svenska Dagbladet hem till kollektivet Frittan (det blev förresten igår bekräftat av en här icke namngiven snapphane-källa att namnet är skåne-slang för "fritids"), vilket skulle kunna vara härligt men mest irriterar mig. Grafiskt/layoutmässigt är den oinbjudande och tråkig och vad gäller innehållet så baxnar jag över att texterna är fullständigt skamlöst vinklade - det är så uppenbart att de mörkblå stammisprenumeranterna ska kunna förfasa sig så att frukostsmulorna hoppar på skjortbröstet över Juholts såsse-politik.

Hur som helst så fanns där imorse ett mindre reportage om Egyptens povraste fjärdedel, som ligger under fattigdomsgränsen. Det står att de inte har frihet att gå och lägga sig mätta. Och jag funderar över hur urvattnat detta modebegrepp "frihet" har blivit. Har det ens någon betydelse länge? Det är klart att jag har större frihet att göra vad jag vill om jag inte begränsas av ekonomiska hinder. Men att äta sig mätt, det är en rättighet och inte en frihet. Och om vi brydde oss lite mer om rättigheter och lite mindre om friheter så skulle vi kanske inte ha moderater i regeringen.