Ja! JA!
För tre år sedan åkte jag bil med Jonatan och Adam och en gammal konstig Winnerbäcklåt knastrade ur Volvons högtalare. Det var Vemodets Man, och av en ödets nyck blev det den första låt som jag verkligen ville lära mig på den gitarr jag ett halvår senare fick i studentpresent.
Nu sätter jag den äntligen, med det rätta draget och med sång till vill säga. Jag vet, det må vara generande lätt, men för G. Dahlbom, oförmögen att komma ihåg den enklaste takt och dokumenterat tondöv, är det en stor grej!
När jag fick min gitarr satt jag och gnetade med skorrande strängar och tveksamma ackord, och instrumentet blev inte den omedelbara vän jag hoppats på. Eftersom mina framsteg går mot noll var gång jag tar upp spelandet, har jag aldrig haft någon verklig kontinuitet i mitt musicerande. Jag har spelat lite här och lite där, i kortare eller...mindre korta perioder. Men jag har ständigt återkommit. Liksom ränta-på-ränta-principen, liksom en liten tillväxtakt ändå fördubblar BNP snabbare än man kan ana, har mina minimala framsteg blivit en stor å (nja, bäck, rännil, något åt det hållet), och jag klarar nu allt möjligt från Tender och Augusti i Helvetet till Julias egenkomponerade låt.
Men Vemodets Man har alltid varit ett kapitel för sig. Ända sedan mina första stapplande Em G D C har den varit vrång. Jag satte ju naturligtivs ackorden på ett tidigt stadium, men skulle det vara med sång till det snabba draget...så gick det bara inte. Det var som förhäxat. Men idag - bara sådär. Det gick! Jag kan! Nu kanske man skulle försöka sig på ett barréackord eller två...
2 kommentarer:
Stoltheten värmer mitt hjärta :) grattis!
Kent är hyfsat lätta också. Satt och lirade Kent och undehöll stångåstadens reparationer utanför min dörr :) hoppas de sänker min hyra för att jag var så snäll!
Grattis! Vad inspirerad jag blev att spela vidare. Har planer på att försöka spela gitarr en timme om dagen i sommar, ska ju inte jobba och känner stt jsg borde görs något nyttigt. Saknar digQ
Skicka en kommentar