När jag cyklade hem efter nattens arbetspass på [hg] vid halvsex-tiden imorse formulerade jag i mitt huvud ett blogginlägg om Äventyret. Det blir lätt så, när alla ljud är dämpade av nyfallen snö, man har avnjutit en städöl med intresserade människor och knarrar fram på sin damcykel som en fri skugga i en sovande stad med mörka rutor.
Jag ville skriva att Äventyret kan vara allt som gör en lite osäker. Allt från att slira lite med cykelns bakdäck till att tänka en förbjuden tanke till att stå på Seouls flygplats som ensam västerlänning bland tusentals asiater. Och om att Äventyret, även om det med fördel kan upplevas tillsammans med andra människor, i någon mån alltid är solitärt. Och om att jag kände Äventyret i kroppen, att det gjorde mig så lycklig, och att jag snart ville möta det ute i vida världen (igen).
Men som ni hör så blev det ju mest flummigt. Så istället säger jag: Var inte bekväma. Var nyfikna. Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar