måndag, februari 25, 2008

Om makt

Jag har ofta berusats och till och med skrämts över hur hur mycket man kan välja och påverka sin tillvaro. Man gör lite som man vill och man kan lösa de flesta problem som uppstår till sin fördel. Jag är hungrig - jag äter en macka; min cykel är trasig - jag köper en ny; jag jag är trött på mitt boende - jag flyttar; jag är trött på mig själv - jag skaffar ett konstigt intresse; jag har gjort fel val - jag väljer om. Man är vuxen och van att bestämma själv. Man får äta godis till frukost om man vill och man kan ta ett flygplan till andra sidan jorden. Men det finns såklart undantag.

När hen inte känner som du finns det inget du kan göra. Vilket är smärtsamt och ovant på gränsen till omöjligt att erkänna, även om du av den ena eller andra anledningen faktiskt vet hur det ligger till med hens känslor. Så du försöker, såklart. Du tänker att om du hör av dig mycket och visar hur mycket hen betyder, så kommer hen till slut att bevekas och hens ögon öppnas. Och när det bara resulterar i att du blir efterhängsen, så använder du motsatt taktik: om du blir svårtillgänglig och slutar ta initiativ, så kommer hen förstå hur mycket hen saknar dig och hur mycket du betyder. Men det enda som händer är att ni förlorar kontakt. Och det svider och trycker i bröstet, du vill du kan du måste göra något göra något nu och du känner och du vet och du stampar i marken och du vill vill vill och det svider än mer och du kan inte förstå det går inte kan inte får inte vara så här, men hur mycket dina ögon än längtar så förändrar det inte något.

Så vad gör man då? Man gör ingenting. Man gör absolut ingenting, för det finns inget man kan göra. Man är som anden i Aladdins magiska lampa: man fixar det mesta, men man kan inte återuppväcka någon från de döda, och inte få någon att älska en. Och slutligen kan man inte heller befria sig själv ur lampan, ur önskeuppfyllarens position - man är så vad vid sin makt att man bara fortsätter och fortsätter att tro att man kan göra något åt saken. Befria en, det måste någon annan göra. Jag antar att det är hen.

2 kommentarer:

Ugga sa...

Så vackert. Så sant. Så fruktansvärt svårt - så fruktansvärt ont.

Sally sa...

intressant att i en värld där alla dörrar verkar vara öppna, där det finns för oändligt med möjligheter, kan man inte få det(eller den) man vill.