Jag börjar tro att jag tar ut alla mina ogråta tårar till film nu för tiden, för jag gråter aldrig när jag borde men alltid på bio. Som tur var hulkade kvinnan till vänster på SF Norrköpings salong 2 högre än mig till Lukas Moodyssons mastodontfilm Mammut. Jag vet inte om denna beskrivning har en mer avskräckande än lockande effekt på er, men hoppas att ni i vilket fall pallrar er i väg till biograferna eller nedladdningssajterna för att se filmen, eftersom Lukas Moodysson trots allt är ganska gångbar i stugorna. Filmen får helt enkelt tala för sig själv, på det sätt som Moodyssons alster tenderar att göra så bra. Jag tänker på den hela tiden.