stoppa valfriheten!

Jag tänkte testa det här med podcasts, så jag laddade ner några stycken till min iPod inför resan över till New York. Eftersom jag tidigt på morgonen inte orkade med någon som skrek mig i örat, valde jag på bussen mot Stockholm bort Filip&Fredrik för Alexander Schulman, som jag hade hört gott om.

Man skulle kunna tycka att herr Schulman mognat sedan han drev Sveriges största hater-blogg, eftersom han sedan dess skrivit de ultrapretentiöst pekoralklingande böckerna "Skynda att älska" (om sin döde far) och "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött" (om sin fru) SAMT har bytt namn på sin blogg till "Att vara Charlie Schulmans pappa". Men det som möter mina öron under podcastens första tio minuter är 1) en lång diskussion huruvida Schulman och sidekicken är i sändning eller ej, med insmugen stolthet över att de sänder LAJV från studion (har förresten någots kvalitet någonsin höjts av att det direktsänts? Finns det inte ett omvänt förhållande där?) 2) upptäckten att någon paradise hotel-deltagare glömt logga ut från sin Twitter i samma studio. Schulman bus-twittrar "Jag har vinballe!" från dennes konto, under ihållande fnitter-attacker. 3) Det räknas upp på vilka sätt man kan höra av sig till studion och DELTA via Twitter, mail och telefon. 4) Calle Schulman, Alex brorsa, ringer. "vad gör du?" frågar Alex. "Jag tänder en cigarett" svarar Calle.

Det här är en paus av tystnad för att ni ska kunna ta in uselheten i det ni just läst ovan.

Att lyssna på Alex Schulmans podcast är som att hänga med en bakfull och oinspirerad version av den sortens kompisar man inte tycker om, med den skillnaden att man inte känner dem och inte har koll på vilka de snackar om. Jag funderade ett tag på varför dylik skit har publik, tills hag insåg att det kanske är just det som är grejen. Riktar sig Alex podcast, och allt imbecillt P3-tjafs som på senare år fått ta plats i radio med motiveringen att det är "ungt", och till en publik son helt enkelt inte HAR några vänner? Som har hängt så länge på Facebook och Twitter att de varken vågar prata med människor annat än via olika medier eller förstår satser längre än 140 tecken? Det kan inte vara lätt. Låt dem ha det. Själv tackar jag gudarna för P1 och kulturstöd, så länge det varar.