kusiner från landet

En utsikt värd smutsiga fötter

Jag vet inte om ni kollar på How I Met Your Mother, men i ett avsnitt av serien bryter den kanadensiska karaktären Robin ihop över att New York verkar vilja stöta bort henne som ett ovälkommet främmande organ. Även vi upplever att man nog måste jobba ordentligt för att förtjäna den här stadens acceptans. För även om vi går med allt större gung i stegen på SoBros gator är vistelsen här inte på något sätt friktionsfri. Här är våra främsta failures hittills:

1. "Åh, Bergen Street, där bor ju vi. Här kan vi gå av!"

Okej, New York är gigantiskt. Storleken går inte att underskatta eller ens ta in, snarare känns det som om stan bara blir större för varje dag. Bara för att en tunnelbanestation heter samma sak som gatan du bor på betyder det inte att du är nära hemmet. Ovanstående resonemang resulterade i en promenad på dryga tusen nummer eller knappt fyra kilometer.

2. Det

Bara för att man bor i en ren lägenhet betyder inte det att man slipper oväntat besök. Vid en dusch uppenbarade sig plötsligt alla kackerlackors moder i badrummet. När den hoppade till handfatet hördes ett metalliskt krafsande mot porslinet som om en mindre hund låg där och gottade sig. Hysteri utbröt och krigsråd hölls. Vi insåg att vi inte skulle kunna gå på toa under de återstående 27 dagarna av vår NY-vistelse och började leta i kökskåpen efter pottliknande behållare. Tills Jonatan i en akt av urmod helt sonika plockade upp det vidriga stycket i en plastpåse. Nu har vi köpt livsfarligt spray som "kills on contact" och har en "fresh citrus scent", förmodligen mer ohälsosam att andas in än att att dricka kylarvattnet i Fukushima.

3. Hatade av systemet

Vi äger en ungefär 2x1 meter stor karta över tunnelbanenätet som vi till Davids förtret ibland tvingas veckla upp när vi ska planera den mest strategiska färdvägen. Denna till trots kan det ibland gå väldigt fel. Man kan tycka att fem personer borde hitta bättre än en, men ibland blir det för många kockar i subwayrestaurangen. Någon mumlar frågande "Canal Street?" varpå en annan bestört ropar tillbaka "Canal Street!" och hela sällskapet springer ut ur vagnen. Ett tåg står på en annan plattform, någon ropar "vi hinner!" och klungan rusar in på denna istället. Bara för att inse att just detta tåg väljer att stå still i vänteläge. Vi står och flåsar och skäms lite, tills ett expresståg anländer vilket vi i sista sekund väljer att hoppa på, med resultatet att siste man blir klämd i dörren. Tyvärr betyder expresståg ofta att tåget bara blåser förbi just den station man vill gå av på.

4. Captain Tarfoot försöker surfa Brooklyns takåsar

Det här med rooftop bars är stort i NYC. För inträde och överprisade drinkar kan man njuta av Manhattanutsikt från det stora äpplets lite häftigare svar på uteserveringar. I ett infall av DIY-anda valde jag imorse att utforska vårt eget bostadshus faciliteter, och svingade mig ut genom fönstret och uppför en brandstege, som mycket riktigt ledde till en fantastiskt urban terass med industriell Brooklynvy. Det jag inte hade väntat mig var att New Englads skoningslösa sommarsol hade smält den tjära som taket är målat med. Klafs. Att jag skulle få sätta mina kolsvarta fötter på vårt trägolv var uteslutet, så jag fick bäras till badrummet där tjäran inte alls gick att tvätta av, utan istället gav badkaret en otäckt permanent brunaktig nyans. Den prekära situationen löstes dock, lite otippat, så smångom medelst en rejäl flaska Canola Oil.

Trots rookie-missöden som ovanstående hoppas vi dock att vår enträgenhet och vår icke avmattningsbara entusiasm ska leda till att vi så småningom vinner stadens gunst. Håll tummarna för era tafatta svenskar.