Knish! Man skulle kunna tro att detta är ett kraftuttryck eller möjligen en rejäl nysning, men det faktiskt ett judiskt bakverk vars oanade kulinariska kvaliteter vi fram tills igår var sorgligt omedvetna om. Vi promenerade till bageriet Yonah Schimmel's på Lower East Side, där en busslast före detta New York-tanter, numera i exil i New Jersey, bildade kö. De var uppklädda till tänderna, i clips-örhängen, läppstift och hövolmsfrisyrer, och slog sig genast i slang med oss.
Oh my god, your eyes! utropade en när hon tittade på mig och Vargen.
If you ever get any kids...wow! Någon bar ut en bricka med småknishes och en av damerna norpade blixtsnabbt åt sig en och gav till oss.
You gotta try this! Hysteri rådde framför bageriets disk, så vi lämnade så småningom den entusiastiska skocken och gick och satte oss vid ett av borden längre in i den oansenliga lokalen.
Jag och en del av gänget
Erik ville att vi skulle beställa tre mat-knishar och lika många efterrätts-knishar, men vi bestämde oss istället för att alla tre dela på fyra stycken. Det visade sig klokt. Knish kan vara den maträtt i världen som har den allra största densiteten, näst efter palt. Tänk er potatismos med olika smaksättningar, ihopklumpat och gräddat i ugn.
Cherry soda med lime och en special-knish
Efter denna lunch stod vi oss, med varsin mini-slider som ödmjukt tillägg, tills vi vid fyrasnåret på morgonen promenerade hem genom ett SoBro där deli-sarna precis började förbereda sig för den nya dagen. Glad midsommar!
1 kommentar:
Det här ska jag definitivt testa när jag kommer imorrn!
Skicka en kommentar